Gotiken 1200 - 1500
Typiskt för gotiken - spetsbågar, katedraler
Ordet gotik är från början ett skällsord i Italien för en barbarisk stil som uppkom i Frankrike omkring 1150. Gotiken var en vidareutveckling av den romanska stilen. Med ny valvslagningsteknik kunde man göra bågarna spetsiga och djärva och bygga höga och mäktiga kyrkorum.
Ytorna på möbler och föremål gjordes till gallerverk. Utsmyckningarna bestod av veckornament eller snirklade växtrankor.
Glasmåleriet blomstrade under gotiken liksom smideshantverket, vilket påverkade utformning av möbler och föremål. På enklare gotiska arbeten har man ofta uteslutit bildsnideriarbetet och nöjt sig med den utsmyckning som beslagen gav. Under gotiken vävdes också vackra gobelänger.
Gotiken har påverkat senare allmogearbeten.
Gotiska kyrkor och gotisk konst
Stora gotiska kyrkor byggdes i Frankrike och England, till exempel Notre-Dame i Paris och Westminster Abbey i London. Gotiken kom till Sverige från dessa länder men också från norra Tyskland. Det franska inflytandet kan ses i domkyrkorna i Skara och Uppsala, det engelska i Linköpings domkyrka, där också ett tyskt inflytande kan ses. Ett annat exempel är klosterkyrkan i Vadstena, som liksom Linköpings domkyrka byggdes i kalksten. Det byggdes många landsortskyrkor av tegel med spetsbågiga ribbvalv under 1300- och 1400-talen.
På Gotland användes den egna kalkstenen. Under 1200- och 1300-talen byggde man om och förstorade många kyrkor på den gotländska landsbygden i en provinsiell gotisk stil. Här fick glasfönstermålningarna konkurrens av både väggmålningar och valvmålningar. Utvändigt försågs kyrkorna med nya och spetsbågiga portaler.
Konsten blev mer realistisk. Man skapade en ny typ av madonnabilder, som fick ett mera jordnära uttryck och i bilder av den korsfäste Kristus uttrycktes lidandet starkare än tidigare.
Under gotiken försvann måleriet från kyrkväggarna men återkfanns i stället i kyrkfönster och på altarbord och altarskåp. Inte bara kyrkan utan kungar och adelsmän blev beställare av konst, till exempel bildvävnader för väggarna. Ur detta föddes så småninom den målade tavlan.
I Sverige var träskulpturer vanliga, men det finns också exempel på högtstående måleri i kyrkorna. Den mest kände målaren var Albertus Pictor i slutet av 1400-talet, som var verksam i mellersta Sverige. Nedan: ett självporträtt från Lids kyrka.
©: Eva Atle Bjarnestam, Drängahuset, 2001, 2010
