Bauhaus - konst- och hantverksskola

Bauhaus - historia, idé och formgivare

Konst- och hantverksskola, grundad 1919 i Weimar. Skolan flyttades till Dessau 1925 och stängdes 1933 av politiska skäl. Bauhaus har haft grundläggande inflytande på formgivningen under 1900-talet. Skolans verksamhet kan delas in i fem faser, som också följer dess rektorer: Walter Gropius 1919-25, Hannes Meyer 1928-30 och Ludwig Mies van der Rohe 1930-33. Först det expressiva, individuella och hantverksbaserade skedet, sedan ett formalistiskt skede, där grundformerna och färger betonades, sedan ett skede då samarbetet med industrin inleddes och därefter ett analytiskt marxistiskt skede 1928-30 och slutligen ett materialmedvetet och estetiserande skede 1930-33. Namnet Bauhaus anspelar på en medeltida byggnadshytta som en symbol för en plats där hantverkare, arkitekter och konstnärer kunde arbeta tillsammans och där gränserna mellan konst och hantverk skulle suddas ut. Målsättningen var att framställa prototyper av bruksföremål för massproduktion. Den s k nya sakligheten - Bauhaus-stilen - funktionalismen, uttrycktes med asketiska former och ett geometriskt formspråk utan dekorationer. Formspråket baserades på klotet, kuben och konen och färgerna rött, blått och gult. Marianne Brandt och Wilhelm Wagenfeldt formgav lampor, hushållsföremål mm. Utställningen Staatliches Bauhaus in Weimar, 1919-1923, blev tongivande för modern formgivning. Marcel Breuer, Ludwig Mies van der Rohe, Mart Stam m fl gjorde de första stålrörsmöblerna i slutet på 1920-talet och många av dessa möbler produceras fortfarande.

Tillbaka till början