Tak och takläggning - renovering

Tak och takläggning - från början ...

var taken det mest akuta. Första kontakten med boningshusets tak var, när jag på darrande ben klättrade på söndriga pannor och läkt för att inspektera de två toppraserade skorstenarna. Chockad och rädd kom jag ner på backen igen (Ulf).  

Takkontakten hade det goda med sig att jag såg hur många söndriga pannor det fanns. Efter trettio år utan tillsyn var varannan panna sönder.

Taken på husen var i bedrövligt skick. Det regnade in på flera ställen i boningshuset och i köket kunde man se himlen rakt upp genom taket. Om huset fått stå tomt några år till hade bjälklagsstockarna ruttnat och huset hade varit bortom räddning. Det var trots allt bara en stock som hade ruttnat i bjälklaget i kökstaket. Denna kunde skarvas ihop igen och en del av takpanelen fick bytas. Takbrädorna hämtades från en sädesbinge i boden. Efter femton år lade vi om taket helt med ny papp under.
Tillbaka till början

Råd och tips om tak - så här gjorde vi

De olika husen på gården var intressanta var för sig då de uppvisade tre olika yttertakskonstruktioner som genomgått moderniseringar efterhand allt eftersom föregående konstruktion blivit föråldrad eller taket otätt.

Den äldsta konstruktionen fanns på boden som hade ett vedtak täckt med näver och ovanpå det läkt och tegel. I stället för tegel var det från början torv på detta tak. När taket blev otätt tog man bort torven och lade på läkt och tegel i stället. Vedtak innebär att man lagt kluvna vedslanor från nock mot takfoten och ovanpå detta ett antal lager av björknäver.

Taket på Drängahuset/verkstan hade troligen gjorts i början av 1900-talet. Det hade breda brädor från nock till takfot, som lagts så att varannan fungerade som lock för två underliggande brädor. På dessa underliggande brädor hade man gjort skåror i kanten för att vattnet skulle kunna rinna av. Ovanpå låg läkt och tegel. Trots att papp saknades var undertaket i förvånansvärt bra skick även om varannan takpanna var sönder.

På boningshuset var det ursprunliga taket ett spåntak, som hade kompletterats med läkt och tegel när spåntaket blev för dåligt. Detta var en mycket vanlig utveckling.

Efterhand har de olika taken renoverats. Första åtgärden var att byta söndriga pannor på alla tre husen. Pannorna kom från ladan som vi rev (tyvärr, idag hade vi gärna haft den kvar). Det var ett stort arbete att gå igenom alla takpannor på husen eftersom nästan varannan panna var trasig. Men det var helt nödvändigt, eftersom undertaken saknade papp och det förekom ganska ofta att taken läckte när det stormade som mest.

Först i tur kom därför boningshuset . Allt tegel plockades ner på en sida i taget. Teglet plockades inte ner på marken utan lades på en kraftig byggnadsställning. Ungefär hälften fick kasseras. Ovanpå det gamla spåntaket, som fick ligga kvar, lades på traditionellt sätt underlagspapp med nya läkt och det gamla teglet lades tillbaka. Begagnat ersättningstegel kom från en renovering av 50-tals hus där man bytte lertegel mot nytt betongtegel.
Tillbaka till början 

Det var aldrig aktuellt hos oss att byta till betongtegel av flera skäl, först och främst för att det är alldeles för fult. Det är för jämnt i både färg och fason. Men främst för att det är för tungt. Många äldre takstolskonstruktioner tål inte tyngden av ett nytt betongtegeltak.

Det enkupiga teglet räckte till framsidan av huset. Baksidan fick det tvåkupiga teglet. Bodens tak kom härnäst. Eftersom underlaget av björknäver var väldigt ojämnt lade vi först masonit ovanpå björknävern som fick ligga kvar, främst av historiska skäl. Sedan papp och läkt och tegel på vanligt sätt.

De olika husen på gården var intressanta var för sig då de uppvisade tre olika yttertakskonstruktioner som genomgått moderniseringar efterhand allt eftersom föregående konstruktion blivit föråldrad eller taket otätt.

Den äldsta konstruktionen fanns på boden som hade ett vedtak täckt med näver och ovanpå det läkt och tegel. I stället för tegel var det från början torv på detta tak. När taket blev otätt tog man bort torven och lade på läkt och tegel i stället. Vedtak innebär att man lagt kluvna vedslanor från nock mot takfoten och ovanpå detta ett antal lager av björknäver.

Taket på Drängahuset/verkstan hade troligen gjorts i början av 1900-talet. Det hade breda brädor från nock till takfot, som lagts så att varannan fungerade som lock för två underliggande brädor. På dessa underliggande brädor hade man gjort skåror i kanten för att vattnet skulle kunna rinna av. Ovanpå låg läkt och tegel. Trots att papp saknades var undertaket i förvånansvärt bra skick även om varannan takpanna var sönder.

På boningshuset var det ursprunliga taket ett spåntak, som hade kompletterats med läkt och tegel när spåntaket blev för dåligt. Detta var en mycket vanlig utveckling.

Efterhand har de olika taken renoverats. Första åtgärden var att byta söndriga pannor på alla tre husen. Pannorna kom från ladan som vi rev (tyvärr, idag hade vi gärna haft den kvar). Det var ett stort arbete att gå igenom alla takpannor på husen eftersom nästan varannan panna var trasig. Men det var helt nödvändigt, eftersom undertaken saknade papp och det förekom ganska ofta att taken läckte när det stormade som mest.

Först i tur kom därför boningshuset . Allt tegel plockades ner på en sida i taget. Teglet plockades inte ner på marken utan lades på en kraftig byggnadsställning. Ungefär hälften fick kasseras. Ovanpå det gamla spåntaket, som fick ligga kvar, lades på traditionellt sätt underlagspapp med nya läkt och det gamla teglet lades tillbaka. Begagnat ersättningstegel kom från en renovering av 50-tals hus där man bytte lertegel mot nytt betongtegel.

Det var aldrig aktuellt hos oss att byta till betongtegel av flera skäl, först och främst för att det är alldeles för fult. Det är för jämnt i både färg och fason. Men främst för att det är för tungt. Många äldre takstolskonstruktioner tål inte tyngden av ett nytt betongtegeltak.

Det enkupiga teglet räckte till framsidan av huset. Baksidan fick det tvåkupiga teglet. Bodens tak kom härnäst. Eftersom underlaget av björknäver var väldigt ojämnt lade vi först masonit ovanpå björknävern som fick ligga kvar, främst av historiska skäl. Sedan papp och läkt och tegel på vanligt sätt.
Tillbaka till början

© Ulf Bjarnestam, Drängahuset, 2010