Romansk stil

1050 - 1250

Typiskt för den romanska stilen -

rundbågar, kyrkor, kloster

Benämningen romansk (romanik) började användas i början av 1800-talet för att betona att den normandiska kulturen var besläktad med den romerska. Den romersk-katolska kyrkan var stark med klosterväsen och helgonkult. Handeln blomstrade och det fick till följd att många städer kom till.

Typiskt för den romanska stilen är rundbågar och valv och geometriska mönster. Både byggnader och möbler präglades av rundbågen. Nu gjordes de första skåpen - kyrkskåp. De betraktades som ett "inomhushus". De hölls samman med beslag av bandjärn och var dekorerade med karvsnideri. Stolpstolen är också en romansk företeelse.

I de områden där germanerna härskade, utvecklades den romanska stilen med inslag av vikingatidens drakslingor med akantusrankor och kristna symboler. Dessa slingor kan man finna på dopfuntar och på kyrkportar huggna i sten eller skurna i trä. Senare tiders allmogeantikviteter är påverkade av den romanska stilen.

Möblerna var väggfasta under medeltiden.

     

Man byggde kyrkor och kloster men också borgar och befästningar kring städerna, mest i sten särskilt natursten men också tegel.

Typiskt för den romanska arkitekturen var de många tornen, de små fönsteröppningarn och de tjocka murarna.

Ett exempel på romansk arkitektur i Sverige är Lunds domkyrka.

Typiskt för den romanska konsten var de stora skulpturerna i sten. som man kan se i kyrkornas portaler. En annan nyhet var de målade glasfönstren. Helgonkulten och Mariadyrkan gav upphov till förgyllda och målade kultbilder av trä, som man kan hitta många av i Sverige. Man skapade också dyrbara textilier och guldsmedskonsten och emaljmåleriet var framstående. 

©: Eva Atle Bjarnestam, Drängahuset, 2001, 2020