Formgivare mm på M

Magistretti, Vico

Italiensk arkitekt och möbelformgivare, 1920 - 2006. Ritat kontorshus och inredningar. Formgav stolen Carimate 1956 i rödmålat trä och plaststolen Selene 1969 för Artemide. Den senare bidrog till att plastmöbler fick en nymodern framtoning. Känd för stolen Sind­bad för Cassina, ett nytt koncept för sitt­möb­ler, ett hästtäcke kastad över en sittmöbel. Form­givit lampor för Artemide, t ex en bords­lampa i metall, Eclisse, och den skulpturala golvlampan Chimera 1966. Gjort servisen Rim för Rörstrand 2001. HonRDI 1992. Lästips: Vico Magistretti : elegance and innovation in post­war Italian design, utställningskatalog, Lon­don 1991; Penny Sparke, Design : 1900-talets pionjärer, 1999.

Mah-Jong

Klädfirma i Stockholm 1966-76. Startades av Helena Henschen, Veronica Nygren och Kristina Torsson. Gjorde svensktillverkade kläder i mönstrade, mjuka tyger för alla åldrar. Mah-Jong blev ett begrepp för anti­mode med politiska förtecken. Åter aktuella med utställning 2003. Lästips: Hallström Bornold, Det är rätt att göra uppror, 2003; Fataburen 1988; Form 1966, 1976:8.

_ _ _

Majorelle, Louise

Fransk möbelformgivare, 1859-1926. Led­ande företrädare för art nouveau/jugend-stilen i Frankrike. Ritade utstuderade jugendmöbler, men även stolar och möbler för mass­pro­duk­tion. Kring 1900 en av Europas ledande tillverkare av jugend-möbler. Övergick till art déco efter 1925. Läs­tips: Duncan, Louis Majorelle : master of Art Nouveau design, 1991. Lästips: Form 1908, 1912 (exempel på möbler).

Malmsten, Carl

Inredningsarkitekt, möbelformgivare och pedagog, 1888-1972. Ritade en skrivstol 1916. Startade egen snickeriverkstad samma år. Ritade möbler för ar­bets­rum­men och Rådssalen i Stockholms stads­hus, invigt 1923, möbler för privatvåningen på Ulriksdals slott 1923, för Stockholms konserthus 1926 samt Svenska Tändsticksbolagets hu­vud­kontor 1926-­28. Gjorde exklusiva möbler med intar­sia. Grundade Firma Carl Malmsten 1933. In­spi­rera­des av både all­moge­­tradition och 1700-tals­klassicism. Reagerade mot funk­tio­nalis­men och formulerade sitt ideal om en organisk stil byggd på svensk natur och tradition. Ut­veck­lade under 1940- och 50-talen serie­till­verkade möbler och sam­ar­be­tade med de s k Nyckel­bröderna, ett antal hantverksinriktade möbelfabriker som tillverkade hans möbler. Grundade Olofskolan i Stockholm, Capellagården på Öland, Nyckel­vikskolan på Lidingö och Malm­­stens verk­stads­skola i Stockholm. Exem­pel på möbler: fåtöljerna Jättepaddan 1934, Advokaten 1936 och Samsas 1960. Stolarna, och möbelserier i förekommande fall, Lilla Åland 1940, Var­dags 1943, Herr­gården 1948, Talavid 1955 och Lilla Kina 1958. Skrev flitigt i Form, t ex om "Skol­slöjd­en" 1921-23 och om "Ögat och handen i upp­fost­rans tjänst" 1929. Lästips: National­mu­seum, utställningskatalog 1944:­102; Wen­ner­holm, Carl Malmsten hel och hållen, 1969; Rüster, Carl Malmstens möbler för svenska hem, 1978; Carl Malm­sten 100 år, Nationalmuseum, utställnings­katalog 1988; Wahlberg, Carl Malm­sten, 1988; Fiell, Scandinavian design, 2002; Form 1919, 1920, 1933, 1972:8, 1988:7; Kulturen 1980; Antik­&­Auktion 1988:6, 1997:10; ASF. Hemsida: www.malmsten.se

Mannerheim, Lillemor

Keramiker och tecknare, 1927-1994. Vid Gef­le Porslinsfabrik 1949-57. Gjorde djurfigurer, vaser och skål­ar, ofta med svart glasyr, s k Manganiaglasyr. Vid Rör­strand 1960-64. Gjorde djurfigurer, t ex bisonoxe, giraff och himalayabjörn, men även teservisen Hya­cint. Formgav även möb­ler samt glas för Hov­man­torp. Gjorde en serie svart­vita djurfigurer för Arabia åt Världs­natur­fonden. Lästips: Antik­&­­Auktion 1992:11 (Om hennes hem).

Mari, Enzo

Italiensk designer, designteoretiker och konst­när, f 1932. Nymodernist med enkla men nyskapande och lättpro­du­cerade former. Ritat skriv­bords­pro­dukter i plast och metall och även träpussel för Danese från 1957. Gjort keramiska fat och kärl och ritat stolar, t ex Sof Sof 1971 och upphängningskrokar för Za­not­ta. Inspirerat yngre formgivare. Åter uppmärksammad på 1990-talet och kring sekelskiftet 2000, efter postmodernismen, bl a för möbler för Thonet och japanska Muji. HonRDI 2000. Lästips: Burkhadt, Enzo Mari, 1997.

Marimekko Oy

Finländskt textilföretag, grundat 1951 av Armi och Viljo Ratia. Marimekko betyder Klänning för Mari. Revolutio­nerade kläd­stilen med enkla och färg­starka kläder. Formgivare: Maija Isola, Vuokko Eskolin-Nurmesniemi, Liisa Suvanto, Annika Piha-Rimala, Risto­matti Ratia, Marja Suna, Katsuji Wakisaka, Fujiwo Ishimoto, Penti Rinta, Albert Turick, Antti Eklund, Kristina Isola, Mika Piirainen och Anna Danielsson. Kläderna och mönstren gjorde företaget världsberömt. Annika Rimala gjorde en kollektion i randig trikå, Tasaraita, i slutet av 1960-talet. Eget textiltryckeri och egna butiker, vilka förutom kläder och texti­lier också säljer väskor, ljus mm. Brita Flan­der har t ex formgivit glas under 1990-talet. Tryckte en klassiker­kollektion till 50-årsjubileet 2001. Lästips: Polster, Designdirectory, 2001; Fiell, Scan­dinavian design, 2002; Marimekko : fabrics, fashion, archi­tecture, 2003; Form 1964. Hemsida: www.marimekko.fi

Markelius, Sven

Arkitekt, 1889-1972. En av den svenska funk­tiona­lismens förgrundsgestalter. Ritade Hel­sing­borgs konserthus och KTH:s kårhus kring 1930, höghus på Gärdet i Stock­holm, Sveriges första kollektivhus 1935 och Folkets Hus i Stockholm. Spelade stor roll för planeringen av Vällingby på 1950-talet. Inredde Epa-baren i Stockholm 1936 med klassiska stålrörsstolar, tillverkade av Stockholms Nya Järnsängsfabrik. Stolen för Helsingborgs konserthus, tillverkad av Svenska Möbelfabrikerna, en stapelbar, enkel stol, har stått i de flesta svenska Folkets hus och samlingslokaler. Gjorde även böjträmöbler för Gemla och möbler för NK. Ritade textilier med geo­met­riska mönster, t ex Pythagoras 1952, Prisma och Set Square. Ritade även silver, t ex teservis och samovar för Borgila på 1920-talet. Lästips: Rudberg, Sven Markelius, arkitekt, 1989; Fiell, Scandinavian design, 2002; Form 1972:­5/6, 1990:3; Antik&Auktion 2000:11; ASF.
_ _ _


Tyger med mönster av Sven Markelius, till exempel Pythagoras, från Ljungbergs textil kan köpas hos Drängahuset

Martin, Edna

Textilkonstnär, 1908-2003. Konstnärlig ledare för Svensk Hemslöjd 1945-51. Vid Mölnlycke Väfveri i början av 1940-talet. Chef och konst­­­närlig ledare för Handarbetets Vänner, HV, 1951-­77. Lärare på Konstfack från 1957. Verksamhet i egen regi från 1977. En av centralgestalterna inom svensk tex­til­konst. Anlitade kända konstnärer för textil­form­giv­ning för HV, t ex Siri Derkert och Olle Baertling. Arbetade med alla typer av inrednings- och klädtyger och mönster för industrin, men också konstnärliga bro­de­ri­er, t ex det nai­vist­iska broderiet När skön­heten kom till byn 1941. Lästips: Walde­mars­udde, utställ­nings­katalog 1991; Svenska textilier 1890-1990, 1994; Form 1946, 1983:6; Antik­&­Auktion 1994:1; ASF.

Mathsson, Bruno

Möbelformgivare och arkitekt, 1907-88. Prakti­serade i fadern Karl Mathssons snickar­verkstad. Gjorde sin första stol med hängande sadel­gjords­matta, Gräshoppan 1931, för Vär­na­mo lasarett. Studerade ”sittandets mekanik” i början på 1930-talet och konstruerade arbets­stolen, vil­stolen och ligg­stolen. Gjorde även ett slagbord. Ställde ut sin arbetsstol och vil­stolar i lamellimmat böjträ på Röhsska museet 1936. Museum of Modern Art i New York köpte hans stolar till sitt café. Grund­mo­deller­na utvecklades till nya modeller, t ex arbets­stolen Eva 1941, Miranda 1942 och vilstolen Pernilla 1943 och 1969. Konsturerade super­ellips­bordet med spännben i metall till­sam­mans med Piet Hein 1964. Ritade fåtöljen Jet­son med rund fot i stålrör 1966, i ny variant 1969 och fåtöljen Karin 1969 för Dux. Ut­veck­­lade från mitten av 1940-talet hus­kon­struk­­tioner med väggar av glas och be­tong­golv, bl a för firma Karl Mathsson i Vär­na­mo 1950. Ritade Kostas utställningshall 1954. Dux över­tog 1978 tillverkningen av den klas­siska kollek­tionen, medan möbler för kon­tors­miljö fortsatte inom firman Mathsson Inter­na­tio­nal, grundad 1964. HonRDI 1978. Lästips: Böhn-Jullan­der, Bru­no Mathsson: Möbelkonstnären, glas­hus­arki­tek­ten, människan, 1992; Chris­tians­­son, Bruno Mathsson: Dikten om män­niskan som sitter, 1992; Nationalmuseum, ut­ställ­­ning­s­katalog 1993:559; Sparke, Design : 1900-talets pionjärer, 1999; Polster, Design­directory, 2001Fiell, Scandinavian design, 2002; Form 1964, 1998:6; Antik&Auktion 1987:10, 2000:11; Sköna hem 2003:1.

_ _ _ _
Dag Widman m fl Bruno Mathson 2006