Too much - då tröttnar jag - vare sig det gäller OS eller Melodifestivalen

Igår missade jag andra delen av Melodifestivalen. Utan att sakna den egentligen. Jag har märkt att när massmedia vräker på om någonting då avtar mitt intresse. Tre exempel. Jo just melodifestivalen med alla omgångar och final och program omkring och oändliga skriverier i medierna. T o m Svenska Dagbladet ägande fyra sidor (tror jag) om tidigare uttagningar och brer på ordentligt. Gäsp säger jag.

Andra exemplet av "too much": OS i Vancouver. "Vi visar allt" säger SVT och har ett studioprogram på bästa sändningstid på fredagkväll innan OS startat där man bara spekulerar. Det vore mycket mer spännande om SVT gjorde bra urval och struntade i att visa allt och analysera sönder allt och skruva upp förväntningarna. Jag värjer mig.

Tredje exemplet: Nobelfesten med timme ut och timme in utan nån som helst substans och innehåll, bara prat om festernas fest och programledare uppklädda till tänderna. Då tänder jag av.

Nej jag behöver inte titta, men jag blir matt när jag ser tablåerna och lyssnar på radion och läser rubrikerna. Det är svårt att värja sig.

Läs även andra bloggares åsikter om melodifestivalen OS Vancouver nobelfesten massmedia SVT

Epoken Mary är slut i Tomasbo

Det är så tyst och sorgesamt i Tomasbo nu. Mary Andersson har lämnat oss. Hon blev 86 år; skulle ha fyllt 87 den 1 maj. Hon bodde här i över 60 år. Mary och Stig hittade hit till Tomasbo, när de letade efter en gård där de kunde jobba med jord och djur, något som dom ville båda två. Tre kor och en häst ingick i köpet. Jag minns när Mary blev änka för många år sedan, då hade hon nio hästar att ta sköta om. Och det var minsann inte bara hästar hon har tagit hand om. Hon fick fyra egna barn och tog hand om två fosterbarn, många sommarbarn och så barn som hade problem och som fick komma kortare tider. Det blev omkring 50 stycken. Och så alla hennes kära barnbarn och barnbarnsbarn!

Sista tiden var du trött och sjuk Mary, men det är så lätt att minnas dig från din krafts dagar. Alltid med glimten i ögat och en rolig och finurlig historia till hands. Genom dig Mary lärde vi känna bygden och människorna och historien om Tomasbo. Och dina fantastiska bullar har vi njutit av i ett kvarts sekel för så länge har vi varit grannar. För att inte tala om dina kakor och din köttsoppa! Det kommer att ta tid att förstå att du inte finns där uppe mer. Även om vi inte träffades så ofta så har vi alltid haft koll på varandra. Och vi har njutit av att bo som vi gör. Älskat utsikten över sjön och varit så rörande överens om att här är platsen där vi vill tillbringa vår stund på jorden.


Det gläder mig och det är lite typiskt att det finns en "dödsannons" på Youtube

med vacker musik till din ära.

Jag tycker mycket om Barbro Lindgrens dikt

"Någon gång ska vi dö ---
men inte allihop
på samma gång
utan då och då
så att det knappast märks"

Men visst märks det. Sov gott Mary! Tomasbo blir sig inte riktigt likt mer.

Läs även andra bloggares åsikter om döden Tomasbo dödsannons Barbro Lindgren

Unga tjejers smak

Ett inslag i Godmorgon världen igår väckte minnen och tankar. Om föraktet för unga tjejers smak. MEN. I längden har det visat sig att unga tjejer visat vägen. Vilka var det som upptäckte Beatles? osv. Det var nog det här inslaget som gjorde att jag köpte en EP med Elvis Presley på antikmässan i Västerås igår. Jag fick min första EP-skiva med Teddy Bear och Treat me nice för femtio år sen - jag säger 50 år sedan. Och alla nedlåtande kommentarer är glömda nu. För Elvis höll. Och Beatles höll. Jag tror att unga tjejer har väl utvecklade känselspröt i sin tid och att förkaktet egentligen är riktat mot dem. De står inte högt på samhällsstegen om man säger så.

Det var fel EP i fodralet, men det gör inget. Bilden väcker varma minnen och känslor. Det är också så spännande att se vilka idoler barnbarnen kommer att fastna för.

Elvis Presley idoler Godmorgon världen P1

Just kommit hem

Vad skönt att vara hemma efter en tur till Trollhättan. Allt var bra med mamma och pappa och jag hann med en tur till Prässebo och klistrade ett köksfönster och satte ett ljus på kyrkogården vid Ale Skövde kyrka. I bilen hem idag spelade jag Peter Le Marc. Förutom att det är bra musik så är det nostalgi när jag hör "Kanaltorget", "Drottningtorget", "Engelska hörnan" och "älven".

När jag är i Trollhättan läser jag de senaste numren av tidningen Vi, en riktigt präktig tidskrift. I ett nummer var det ett fotoreportage om Trollhättan. Snygga bilder, men så tendensiöst. Vad säger en rostig gammal Ford på en övergiven bensinstation om Trollhättan?

Precis som ett radioreportage från Skinnskatteberg häromsistens. Om ungdomar som levt på socialen i många år och eländes elände. Sen hörde jag att reportageteamet hade varit här en hel dag och gjort massor av intervjuer, men man sände bara det som stämde med budskapet att Skinnskatteberg är en liten skitort där ungdomarna inte har någon framtid. De är präglade av "bruksandan". När fanns här ett bruk?

Det ligger ett tunt lager snö på marken i Tomasbo ikväll - i Skinnskatteberg.
Nu ska jag lyssna på Annika Lantz i podradion - tre program på raken.

Läs även andra bloggares åsikter om Trollhättan Peter Le Marc Skinnskatteberg radio P1 Annika Lantz

Vemodigt att lämna Älmhult för "sista" gången

Varje besök i Älmhult har varit så givande. Nu har jag lämnat tillbaka alla bilder till IKEA:s arkiv och sagt tack och hej då. Det kändes riktigt vemodigt, men det är väl så när ett projekt är slut. Det blir ett tomrum efteråt. Som vanligt tog vi en tur till Kvarnen och till Lindåkra på väg hem. När vi passerade Virserum kände jag hur det gjorde ont i benet. Det är precis två år sen jag bröt benet utanför konsthallen. Av en ingivelse köpte jag en CD med Peter Le Marc och lyssnade de sista milen hem och blev helt såld. Att jag inte upptäckt honom tidigare?! Han måste nog in på min lista. Nu är Erik och Felix här ett par dar så det är liv i luckan i Tomasbo. Och det behövs.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Peter Le Marc musik

Det här är min musik

Periodvis i livet har jag ägnat mig mycket åt att lagra musik på olika sätt, ca 300 kassettband och så från vinylskivor till datorn, men så inser jag hur lätt det är att lyssna eller ladda ner musik på nätet och fixa sitt eget musikbibliotek. När jag fick ner mina låtar från vinylskivorna, märkte jag så tydligt vilka låtar som håller:

Här är min topplista utan inbördes rangordning; det klarar jag inte av - ännu. Det ska bli 20.

• Miles Davis: Surrey with the Fringe on Top
• Bob Dylan: Times they're a'changing (at Budokan) m fl
• Eurythmics: When Tomorrow comes
• Beethovens 5:e symfonin, 2:a satsen
• Beethovens Trio for piano, violin and cello, no 6 in B-flat major op. 97
• Gasolin: Laenges hjem m fl
• Bruce Springsteen: anytihing
• Bette Midler: The Rose
• John Lennon: Stand by me
• Hoola Bandola band: Keops pyramid
• Elvis Presley: When my blue Moon turns to gold again m fl
• Simon & Garfunkel: Bridge over troubled water
• Monika Zetterlund: Under vinrankan
• Animals: Bring it on Home to me
• Sven-Ingvars: Indianer
• Calle Jularbo: Drömmen om Elin
• George Harrison: My Sweet Lord

När jag lyssnar upplever jag en lycklig stund och olika perioder i livet kommer nära.

Läs även andra bloggares åsikter om musik vinyl topplista

Vernissage på Liljevalchs - IKEA är inte konst, IKEA är musik!

Väl hemkommen från Trollhättan låg en vernissageinbjudan från Liljevalchs och väntade. Det kunde jag ju inte missa, så jag tog tåget i går och fick se utställningen om IKEA. Det kändes lite anmärkningsvärt just när min bok om IKEA är så gott som tryckfärdig. Jag vandrade runt och kände igen allt. Jaha de har tagit med den och den och den. Kanske saknade jag de tidiga möblerna och jag hade gärna sett fler interiörer. Jag älskar att gå på museet i Älmhult och uppleva riktiga miljöer från de olika decennierna. På väggarna fick man läsa på stora pusselbitar om IKEA och IKEA:s historia. Men jag saknade hela pusslet, dvs helheten. En röd tråd.
Men det kändes lite häftigt att ha bidragit med formgivarnamnen på en hel vägg...

Det har diskuterats mycket om IKEA och konst i samband med den här utställningen. Men IKEA är inte konst. IKEA är musik! Man hade ställt upp hyllor och lampor och skålar och vaser och tunnor vid en trappa och på dessa, ja bokstavligt talat på dessa, framförde Niklas Brommare och Jesper Nordin musik. Helt fantastiskt, det bästa av allt.

I samband med vernissagen fick jag veta att formgivaren Tomas Jelinek har avlidit. Jag är glad att jag fått träffa honom några gånger och att jag har med en intervju med honom i min bok, där han på sitt lågmälda men vassa sätt uttrycker sin syn på formgivning och på designerrollen efter så många år på IKEA.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Liljevalchs konst musik utställningar Tomas Jelinek

Vad är skillnaden mellan Pirate Bay och Google och You Tube?

Domen mot Pirate Bay väckte olustkänslor i mig. Samtidigt som jag förstår musikers och konstnärers kamp för upphovsrätten, tycks det som om det mer är bolagens överlevnad det gäller. Kanske är musikbolagen vår tids varvsindustri. Vad behöver en artist för att nå ut till sina lyssnare egentligen och vad är fansen beredda att betala? Det måste ju bli en förändring.

Själv är jag i förlängningen orolig för Google och You Tube och andra sökmotorer. De har inneburit en revolution. Jag har svårt att förstå skillnaden mellan dem och Pirate Bay. Kommer det stämningar även mot dem eller är de för stora?

I en debatt häromsistens jämfördes Pirate Bay med biblioteken. Som bibliotekarie har jag ju lånat ut konstnärers verk, både författares och musikers, till andra och det har man ju löst med ersättningar. Varför kan man inte på ett rimligt sätt lösa det för nedladdningar? Finns inte viljan?

Läs även andra bloggares åsikter om Pirate Bay upphovsrätt Google You Tube

Inför jurygrupper till valet nästa år

Finalen på melodifestivalen blev riktigt rolig. Efter jurygruppernas val, var stämningen i botten. Vi satt ett stort gäng i åldern 9 till 70 år och var besvikna allihop. Så kom folkets röster och rättade till allt. Det var spännande och upplivande även om ingen hade Malena på första plats. Hon kom tvåa när vi räknade ihop våra poäng.

Redan före första deltävlingen skrev tidningarna att det här skulle Måns ta hem. Svenska dagbladet upprepade det inför finalen. Jag gillar Måns, men hans framförande var opersonligt och hans dansare kom direkt från porrklubben. Man behöver inte vara pryd för att se det. Det var mer som gammal, dålig bilreklam. Det såg inte Aftonbladet, men där beskrev man Malena i var och varannan mening som "operadivan" som inte gör något annat än "hånglar".

Vad har man jurygrupper till? Är inte folket tillräckligt musikaliskt bildat för att rösta fram "rätt" låt? Hur är det då inför valet nästa år? Borde vi inte införa jurygrupper då? Politiken är väl för viktig för att låta folket bestämma? Nej, fram för jurygrupper med politiska experter från norr till söder med journalister som talesmän och presentatörer. Jag ser fram emot valvakan 2010.

melodifestivalen Malena Ernman jurygrupper Aftonbladet politik valet 2010

Den svåra demokratin igen - och melodifestivalen

Många vill inte vara med och betala bröllopet nästa år mellan Victoria och Daniel. Det är väl ett uttryck för att man är emot monarkin och vill ha ett annat statsskick. Men när Expressen skriver och föreslår att företagen ska sponsra och Studio ett tar upp en diskussion enbart om staten ska betala eller inte då är det illa däran med demokratin, eller insikten om vad demokrati är.

Så länge vi har det statsskick vi har, är det självkart att samhället betalar polisarbete och mycket mer kring ett bröllop eller en begravning. Precis som man skulle ha gjort för en president.

Det finns mycket jag skulle vilja slippa betala med mina skattepengar, men jag accepterar att jag lever i en demokrati, där man är solidarisk med fattade beslut, även motståndarnas.

Ni som vill ha ett annat statsskick, arbeta politiskt för det. Och slipa argumenten och fördjupa dem, för det är inte alls så enkelt att det vore mer demokratiskt att välja en avdankad politiker vart fjärde år. Demokrati är mycket mer än så och se så lätt det är att resonera odemokratiskt.

Jag ställer upp och betalar valet nästa år även om inte de jag röstar på vinner! Och jag inser att jag måste leva med deras politik hela valperioden. Ni som vill ha republik, arbeta politiskt och bilda opinion för det, men lämna Victorias bröllop i fred för än så länge har vi en demokratisk monarki. Och acceptera om ni hamnar i minoritet.

Dagens vers till er: Snälla, snälla, snälla!

Apropå den såg jag att Aftonbladet först skrev om "Skandal". Sen försvann det när det visade sig att Caroline af Ugglas hade fått flest röster till och med av hela finalfältet nästa lördag. Skräll skrev man också. Varför det? Hon och hennes låt gick ju genom rutan till skillnad från väldigt mycket spekulativ rutinmusik. Det ska bli spännande att se vad det där "folket" säger nästa lördag. Det där konstiga folket som kanske både vill ha prinsessbröllop och Caroline.

Läs även andra bloggares åsikter om politik Victoria monarki melodifestivalen Caroline af Ugglas demokrati

Att bemästra kaos och lite teve

Två intensiva dagar i Älmhult med träffar om bilder till boken. Och nu fyra dagars kaos hemma. Vilka bilder finns var och rätt bild på rätt plats. Och vilka bilder blir bäst och vilka saknas fortfarande. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag fått tag i ett nytt förlag som verkligen kan det här med bildhantering. Idag känner jag att det är ett stort kliv mot att det blir en bok till slut. Och en bra en!

Teven har fungerat som en hjälp att varva ner några timmar varje kväll. Tur att vi har en box med hårddisk så att vi kan banda program. Nu är det nästan omöjligt att titta på ett program med reklam. Är det inspelat kan man ju snabbspola. Det märks också så lite substans det är i Let's dance till exempel. En och en halv timme långt. I bandat skick går det på en halvtimme. Resten är reklam och absolut dösnack av programledarna mellan danserna. Jag tittar på parens förberedelser, dansen och juryresultatet. Och det går snabbt!

Melodifestivalen var blek den här veckan. Måns var mekanisk, lite som Hero förra året. Men det är fest och jag gillar Petra Mede. Fortfarande förstår jag inte vem som för möta vem i duellerna, men det är intressant att se vad en jury kommer fram till också.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Let's dance TV4 Melodifestivalen SVT

Melodifestival igen!

Jag trodde jag hade tröttnat. När det börjar bli för mycket ståhej kring ett program, så avtar intresset. Rubrikerna om "skandaler", folk i tårar och folk som måste ledas ut. Men nu var jag ändå lite spänd på Petra Mede och så hade lyssnat på ledarskribenterna hos Annika Lantz i P4. Och Svenska Dagbladet använde tre helsidor i kultrudelen till Dan Backmans lustiga lista över bästa svenska låtar någonsin - musikaliskt. Tiderna förändras.

Det är intressant att ha följt det här programmet från 1960-talet. Då skrev inte dagstidningarna mycket och föraktet vilade tungt över schlagertävlingen. Nu är det show, humor och folkfest och många fler låtar.

Överallt har jag hört och läst att Caroline af Ugglas låt inte hörde hemma i schlagerfestivalen och att hon bara var en Janis Joplin-kopia. Men Shirley Clamp skulle absolut gå vidare. Ibland tror jag att man bara spekulerar; man lyssnar inte med hjärtat. Man spekulerar i vad som "går hem i stugorna" och hur en schlager "ska vara". Och vad är det för fel med att ha Janis Joplin som förebild och inspiration? Finns det någon svensk artist som inte har utländska förebilder?

Upplägget med duellerna tyckte jag var bra. Man kunde inte somna i soffan. Men jag skulle vilja veta hur man parade ihop dem, vem som fick tävla med vem. Och att en internationell jury sa sitt var ju intressant. Inte hade jag väntat att Caroline skulle få deras röst, men så har jag ju mina fördomar jag också.

Läs även andra bloggares åsikter om melodifestivalen Caroline af Ugglas

Barnbarn, Meta Roos och Halloween

Nu gör vi inget annat än umgås och firar i Tomasbo. Förra helgen hälsade barnbarnet Ellie på. Det var hennes första utflykt i livet, två månader gammal. Nu trädde det fram en liten personlighet, när man fick följa henne ett par dygn. Kusinerna Erik och Felix kom på ett kort men intensivt besök också.

Så var det dags för Musik i Hed igen. I söndags sjöng Meta Roos bl a Ella Fitzgerald. Här kan du lyssna på Meta Roos till ett storband. Hed kyrka var fullsatt och det blev en riktigt behaglig stund.

Här signerar hon skivor efteråt. Festligheterna har sen bara fortsatt. Halloweenparty hos grannarna med upplysta pumpor, uppspelta barn och god mat. Så här års brukar jag ta fram min egen artikel på hemsidan och läsa om bakgrunden till firandet.

Efter det firade vi Alice tioårsdag. Det var värt att åka en lång tur för att få vara med. Det känns som det var igår, som jag var på Danderyds sjukhus och höll det första barnbarnet i mina armar. Tio år är som en liten vindpust, som att blåsa ut tio ljus.

Så fick jag en liten pratstund med Astrid också och Albin var lite blyg i början.

I bilen hem blev jag påmind om diskoteksbranden i Göteborg, men i mitt minne ligger den och Alice i två helt skilda fack. Jag kan inte förstå att det skedde nästan samtidigt.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn Meta Roos Halloween

Astley Nyhlén är död - en eldsjäl och förebild

Astley Nyhlén dog förra söndagen. Han blev 83 år. Han och hans Galleri Astley har betytt så mycket för trakten och för mig personligen. Det har varit en förmån och glädje att få träffa en eldsjäl och konstkännare kontinuerligt i över tjugo år. Hans närvaro och vänliga hälsningar när man kommit till galleriet har inspirerat. Hans kunnighet och entusiasm har genomsyrat hela verksamheten. Hans inställning att "konst inte bara är händers verk utan hjärtats lika mycket" har gjort att det alltid har varit en upplevelse att besöka galleriet. Miljön med skulpturparken, totempåle mm, gör att det är lite av Louisiana över Galleri Astley. Och det är ett högt betyg! Det är inte många gallerier i Stockholm som kan mäta sig med Galleri Astley.

1977 öppnade han galleriet i gamla järnvägsstationen i Uttersberg. Efter ett antal år inredde man ett magasin till en fantastisk lokal i tre våningar med bl a kafé och en permanent utställning med skulptur och måleri av den rysk-amerikanske konstnären Ernst Neizvestny. Och det var typiskt Astley att ordna så att det blev ett akustiskt naturreservat kring stationsbyggnaden. Där kan man lyssna på jazzkonsert varje höst.

Barnen Anders, Hans och Elisabeth har alla förutsättningar att fortsätta och att utveckla verksamheten i Astleys anda med samma osvikliga känsla för kvalitet.

Jag kommer att fortsätta att promenera dit eller åka skidor på vintern och få se alltid lika intressanta utställningar. Men jag kommer att sakna Astleys vänliga hälsning och omtanke och hans entusiastiska och målande minibeättelser om konstnärer och konstverk eller om folkkulturer, om trakten eller om bisamhället i fönstret.

Läs även andra bloggares åsikter om Astley Nyhlén Galleri Astley konst utställning

Heldag med Andy Warhol och György Ligeti

Vissa dagar är händelserika på kultur. Att lämna stillheten i Tomasbo på morgonen och ta tåget till Stockholm till exempel. Tog 65:ans buss till Moderna museet och blev nästan bedövad av hur vacker huvudstan är, speciellt i sol med husfasader som speglar sig i vattnet.

Andy Warhol utställningen var lite splittrad tyckte jag; hade inte ro riktigt att slå mig ner och titta och lyssna. Mitt dåliga lokalsinnne spelade mig ett spratt också. Jag hittade knappt ut igen. Så småningom hamnade jag på Arkitekturmuseum för jag ville se en utställning om Alvar Aalto. Efter det gick jag runt alldeles ensam och såg en ganska obegriplig utställning On Cities - maps, cars, people and narratives in the urban enviroment. Behållningen blev till slut en liten knapp på jackan med temat Arkitektur är dekor! Min knapp föreställer en golvmosaik från Birgittakyrkan i Kalmar av arkitekt Ove Hidemark ch Göran Månsson.

En sak störde mig förresten på Moderna - det var läckert att se alla Warhol-bilder, konstverk, fotografier, högt och lågt osv. Men när man skulle läsa texten på svart botten fick jag krypa intill väggen för att kunna se och jag blev nästan rädd att näsan skulle sätta igång något larm. Är det estetiskt med liten text som knappt går att läsa?

Efter ett bokmöte bar det iväg hem igen och till Galleri Astley. Precis lagom till Lyssnarkursens sista avsnitt om György Ligeti. En ny intressant bekantskap. Mina fördomar mot 1900-talskompositörerna har kommit på skam. Han fick Polar Music Prize 2004. Staffan Sandström var som vanligt suverän på flygeln. Han doktorerade bara för några veckor sedan i pianospel. Nu undervisar han vid Mälardalens högskola och i höst kan Eskilstunaborna glädja sig åt en Lyssnarkurs. Håll ögonen öppna om han ger konserter också.

Läs även andra bloggares åsikter om Konst Andy Warhol Moderna museet Musik György Ligeti Galleri Astley

Vad är det jag ser? Lotta Hannerz hand har kommit hit

Svängde ner till Galleri Astley häromkvällen. Skulle på Lyssnarkurs - Rachmaninov den här gången. Men vad fick jag se i vattnet framför galleriet? Jo, Lotta Hannerz hand. Jag såg den faktiskt i Stockholm för ett par år sedan. Men vad häftigt att få se den här hemma. Jag älskar den här typen av konst. Det är guld att ha ett konstgalleri som granne.

Läs även andra bloggares åsikter om Galleri Astley
Läs även andra bloggares åsikter om Konst
Läs även andra bloggares åsikter om Lotta Hannerz

Tjejernas melodifestival - min tioitopplista

I år är det tjejernas melodifestival.

1 Sanna Nielsen - låten och framförandet
2 Sibel - framförandet och klänningen
3 Charlotte Perrelli - framförandet och proffsigheten
4 Frida ft Headline - annorlunda och skånskan
5 Amy Diamond - Amy själv
6 Linda Bentzing - energi men mekaniskt
7 Christer Sjögren - en rak schlager
8 BWO - skickligt men mekaniskt
9 Rongedal - skickligt men mekaniskt
10 Nordman - förutsägbart

Läs även andra bloggares åsikter om melodifestivalen

MC Plummers Import, wow

Dagens andra tröst kom i kväll i Heds kyrka. Den fullsatta kyrkan, de levande ljusen, värmen under kyrkbänkarna och så fyra riktiga musikanter, som sjöng melankoliska irländska låtar.

Här Bosse Åberg som sjöng fantastiskt och spelade gitarr. Dom andra hette Hasse Jonsson, Jerker Bergenheim och Jan Olof Jonsson.
Läs även andra bloggares åsikter om Musik

Fler glädjeämnen - musik mm

Att vakna varje morgon och se ut över den här vyn i sovrumsfönstret, speciellt när solen skiner, lyfter mig lite. Idag öppnade jag fönstret och trodde att våren var här, men aj vad kallt det var.

Ett annat glädje ämne är musiken. På 1980-talet bandade jag mängder med musik. Jag har lådor med 250 band blandad musik. Som den galna bibliotekarie jag är "katalogiserade" jag allt och skrev prydligt ner allt innehåll. Tänk om jag hade haft en dator då. Nu när tekniken kommit i fatt har jag fixat ett program så att jag kan föra över innehållet från banden till datorn. Ljudkvaliteten blir väl inte så bra kanske men en del vill jag spara. Sedan ska jag kolla vad jag kan hämta på nätet. Så här tjugo år efteråt ska jag göra ett liknande musikprojekt fast med datorns hjälp.

Läs även andra bloggares åsikter om musik

Lyssnarkurs i den högre skolan med MTT

Hembjudna till goda vännen, som säger att då kanske ni vill gå på konsert först på lördag eftermiddag. Jo att komma till Konserthuset vore trevligt. Upptäckte snart att det inte var vilken konsert som helst. Michael Tilson Thomas, MTT, dirigerade Gustav Mahlers sjätte symfoni. MTT var en ny bekantskap, Gustav Mahler var en ny bekantskap och Konserthuset var en sällan besökt bekantskap. Vilken upplevelse! Först en livlig och pedagogisk introduktion av MTT själv på nästan en halvtimme om Mahler och Alma Mahler och om musikens "flavour" och om symfoniens upplägg. Så en kunglig symfoniorkester som blir ett med dirigentens intentioner och ger en musikupplevelse i den högre skolan. När jag har hört och sett något riktigt bra känns det som jag går tio centimeter ovan marken och det var bra för snön yrde rejält på Hötorget. Som om inte upplevelsen var nog, så kunde vi efteråt diskutera och få höra hur givande det hade varit att att repetera och spela för MTT - till utsökt mat dessutom. Ibland har man flyt.
Läs även andra bloggares åsikter om musik

Tack alla elva cellister!

Ibland hamnar man på en konsert, teater eller liknande, då man lyfter 10 cm från marken av det man hör, ser och upplever Det är inte ofta, men det hände mig i lördags. Av en slump fick jag veta att Stockholmsfilharmonikernas cellister skulle ha konsert i Cassels i Grängesberg. Bara lokalen är ju en anledning att åka dit. Cello är ett mäktigt instrument. För mig ger den ton åt mina innersta känslor av melankoli och livets obönhörliga gång men ändå glädje - typ. Att se 11 så otroligt bra cellister på samma gång, förstärkte glädjen.

När jag ändå är i tacktagen, så vill jag tacka Lotta Ahlvar från Svenska Moderådet som höll trendföreläsning på Formex-mässan häromveckan. Det var fjärde året jag lyssnade och det är lika spännande varje gång att höra Lottas kunniga och givande analyser.
Läs även andra bloggares åsikter om Musik

Ibland dröjer det innan poletten trillar ner

Varje gång jag tar bilen till Stockholm brukar jag sätta på radion - Vinyl 107. På hemvägen börjar det brusa och knastra vid gränsen till Västmanlands län inte långt från Nykvarn och efter en stund så är 60-talstongångarna ohörbara. Vad oättvist att bara 08-or kan lyssna. Men ikväll trillade poletten ner. Jag kan ju lyssna via datorn. Nu har jag Vinyl 107 på när jag skriver detta ute i Bergslagsskogen och varenda låtslinga är så bekant. Det är som att knäppa på ungdomsåren för en liten stund. Och jag blir faktiskt på riktigt gott humör. Det behövs nu men mer om det en annan dag.
Läs även andra bloggares åsikter om Musik

Vilka dåliga förlorare vi är!

Jag hade höga förväntningar på The Ark och blev lite förbluffad att de inte fick några poäng mer än av våra nordiska grannländer, Storbritannien och Andorra (tror jag). Men när jag läser tidningar och hör kommentarer blir jag mörkrädd. Så mycket fördomar och förutfattade meningar! Röstningen har alltid varit intressant. Vi har i alla år fått poäng från våra nordiska grannländer. Men har vi haft bra låtar har vi plockat poäng från andra länder, både från öststater och väststater. Carola plockade från nästan alla länder förra året. Och det var ju faktiskt Finland som vann med massor av röster från öst. I år fick vi inga poäng från Irland eller Holland eller Tyskland heller ... Och vad berodde det på. Jo - The Ark var inte riktigt bra i finalen. Showen var inte lika bra som i uttagningen. Ingen glädje och uttrycksfullhet. Jag vet inte om det var nervositet eller vad det var, men det var inte lika bra. Lättheten var borta, i stället såg jag en hårdsminkad Ola Salo med ledsna (tuffa?) ögon. Och det var före omröstningen.
Andra bloggar om: The Ark

Lyssna på klassisk musik och ta poäng!

En del besökare undrar vad vi gör här ute på landet långt ute i skogen nu när höstmörkret lägger sig. Jo svarar jag då tar vi till exempel 3 poäng i klassisk musik.

Under fyra onsdagskvällar tar jag mig i mörkret tre kilometer norrut till min granne Galleri Astley i Uttersberg och lyssnar på klassisk pianomusik. Mälardalens högskola ordnar seminarier med Staffan Sandström, som slutför sina amerikanska doktorandstudier i Västerås.

Tanken med kursen är att berika lyssnarupplevelsen. Precis vad jag behövde. Att få höra om verket och kompositören i sitt sammanhang, historiskt, kulturellt, personligt. Att få en pedagogisk analys av stycket och få lära mig vad en sonat består av och som avslutning få sitta och lyssna ... wow. Det var en upplevelse - kultur när det är som bäst.

Efteråt har jag skyndat mig hem och kollat vilka som gått vidare i Idol 2005. Det ena förtar inte det andra.

Second hand

Tittade på Second hand, om ett Las Vegas party 1960-tal, på tv häromkvällen, först med lite förutfattade meningar, apropå namnet, men blev glatt överraskad. Det var gjort med glädje och lust och nyfikenhet. Alla har vi ändå våra egna 60-tal. Mitt var väldigt långt från Las Vegas, men Elvis fanns ju där, även om han kom i bakgrunden för alla nya grupper. Så fort jag närmar mig Stockholm knappar jag in Vinyl 107 och förundras över att jag kan varenda låt, varenda text, varenda melodi från 60-talet. Förresten först nu fick jag veta att det var Totta Näslund som sjöng Nationalteaterns Bara om hon låg här vid min sida.... När jag hörde den första gången, inte förrän 1980, tänkte jag vem har skrivit den? Jo Bob Dylan... sen var det klippt.