Jag önskade att antikmässan vore hemma...

... och hemma var här, att sängen var bäddad och jag vore där - när vi efter stängningsdags i söndags satte igång att packa efter fem dagars monterliv. Det var bara att lägga in en ny växel och packa glas och porslin och lampor och allt. Även om vi hade sålt mycket och var nöjda var det många lådor som skulle fyllas.

Nordegren i P1 nämnde lite om antikmässan i sitt program häromdan och jag blir förvånad så okänt begreppet antikt är bland många journalister. Men när jag gick runt på mässan, så var det ju också tydligt att antikvärlden splittras i olika delar. Den svenska kulturhistorien är ju påtaglig. Här finns det gamla klassamhället kvar. "Fina" avdelningen med "riktiga" hundraåriga antikviteter, luftigt och sobert och gott om plats mellan montrarna. Fast dåligt skyltat. Och det ser nästan exakt likadant ut som för tio, femton år sedan. Är det en stillastående bransch? Ja det ligger nog i sakens natur. Det är ljusgrått gustavianskt, mahogny, lite rokoko, lite art deco och en dos moderna klassiker. Och när man lanserar boken Svenska antikhandlare så kunde jag bara se medlemmar i SKAF, den "fina" konst- och antikhandlarföreningen. Men här finns mycket kunskap och ett passionerat intresse för antikviteter som ibland lyser igenom.

Jag fastnade för keramik. Hos Modernity fanns keramiska skulpturer av Mårten Medbo som såg ut som mjuk frotté och mellan fina och halvfina avdelningen hittade jag mitt smultronställe hos Nordic Fine Art som visade en uppsättning äpplen av Hans Hedberg. Helt underbara.

Övriga mässan var en salig blandning av fint, halvfint, kult, praktiskt, vackert och nostalgiskt. Vi hade en bra plats bland småmånglarna utefter ytterkanten. IKEA-sakerna vi hade med oss, gav upphov till kommentarer, en del fnysningar och en del glädjerop.

När jag planerade montern såg jag starka färger framför mig. Och vi genomförde det ganska bra tack vare IKEA, Luxus och Verner Panton. Men att nio kvadratmeter var så lite!

Inte heller bland oss övriga utställare har det egentligen hänt så mycket, även om jag påpekade för mina kunder och kollegor att kom ihåg att vi var först att lansera IKEA på antikmässan. Annars var det samma saker man sett de senaste tio, tjugo åren. Kanske mer kläder ändå - vintage vill säga. Mitt emot hade Christina från À la carte som vanligt gjort en inspirerande monter som gick i blått och lite grönt, så vackert och så konsekvent!

På söndan var det inte riktigt lika mycket folk så man kunde strosa runt och se denna fascinerande, materiella kulturhistoria. Och det är väl en välgärning att återanvända alla dessa prylar och blanda dem med nytt.

Läs även andra bloggares åsikter om antikmässan antikt vintage IKEA mässa

Vi ses på Antikmässan i Älvsjö

En av mässans marknadsföringsbilder föreställer glasmelon av Ingeborg Lundin för Orrefors 1959. Svensk taburett tillverkad ca 1730. Har tillhört greve Magnus Stenbock, Herrborum. Tennljusstakar från Svenskt Tenn ca 1950. Foto Pål Allan.

Det är med bävan och förtjusning jag packar det sista inför Antikmässan i Älvsjö, som börjar på torsdag. Vi har inte varit med på fem år och är ganska ringrostiga. Dessutom släpar vi medIKEA-prylar - är tiden mogen för dem? Och jag hoppas mina böcker säljer... Det är en alldeles speciell känsla att vara med på antikmässan i Älsvjö. Så många trevliga människor, kollegor och kunder och det är så intensivt roligt om man säljer bra och har lite flyt. Vi finns i monter C 12:70 om du har vägarna förbi.

Vårt, Drängahusets, varumärke är lite samma andas barn fast med enkel allmoge och bruksföremål, en klassisk spjälstol, drängens räfsa och en 1700-talsflaska. Numera skulle det behövas ett modernare inslag, eftersom vi alltmer ägnar oss åt 1900-talets föremål, inte minst från senare delen av 1900-talet. Foto: Kenneth Sundh.

Jag är extra glad att jag hittat bordet Karusell av Karin Mobring för IKEA. "Det alla har haft men alla har slängt" - det blir eftertraktat. Marguerite Walfridsons porslin har vi med och lampor, men inte bara IKEA:s utan LUXUS och Verner Panton. Och några äldre, tuffa bords- och vägglampor. Vår monter kommer att gå i starka färger. "Kärleksfulla föreningar" är året tema. Vårt tema blir "Färgernas förening".

Läs även andra bloggares åsikter om antikmässan antikt vintage retro Stockholmsmässan IKEA design

SAAB plus SPYKER är sant

Vilken lättnad och vilken glädje! När till och med jag givit upp hoppet om en fortsättning för SAAB, kom det positiva beskedet. Det är positivt på så många sätt. För alla som arbetar på SAAB inklusive min kusin, för Trollhättan som stad, för alla underleverantörer etc etc.

Det är 46 år sen jag tog studenten och flyttade därifrån, men jag har mamma, pappa och syster och gamla vänner kvar och åker ofta dit. Känslan för trakten är förvånansvärt djup. En sak som har varit särskilt intressant att följa i alla intervjuer med anställda, fackliga företrädare, företagsledning, invånare, kommunalråd osv. är den konstruktiva tonen, samarbetsviljan, optimismen, självförtroendet, ordvalet. Man har varit kritisk mot regeringen men har inte ägnat sig åt pajkastning; man har inte letat efter syndabockar. Denna okuvliga, konstruktiva och optimistiska framtoning kommer att smitta av sig. Varumärket SAAB stärks av detta och det påminner mig lite om IKEA, som jag sysslat med de senaste åren. Detta olönsamma, hopplösa företag (SAAB) som nästan aldrig varit lönsamt och IKEA som det nu sprids allsköns sanningar om, har en hel del gemensamt. IKEA med sitt starka varumärke var från början utsatt för bojkotter och blockader och ingen anade hur det skulle sluta.

Läs även andra bloggares åsikter om SAAB Spyker Trollhättan IKEA

Så glad jag blir av en bra recension!

Var på bibblan och lånade böcker och kom på att fråga efter Btj:s recension av min IKEA-bok. Fick en kopia och blev glad när jag läste. Det märktes att recensenten faktiskt läst min text och inte bara bläddrat och tittat på bilder. Så här skrev i alla fall Inger Fredriksson för Btj (serviceföretag för biblioteken):

"IKEA har under 2009 varit i hetluften med den omdiskuterade utställningen på Liljevalchs konsthall. IKEA är det enda svenska varumärket som finns bland de 100 mest internationellt kända och i denna gedigna volym får hela IKEA-konceptet en genomlysning. --- Boken är uppbyggd kring decennier med inledande kultur-/samhällsöversikter. Var tidsperiod har sin inriktning, så har 1970-talet rubriken ”I takt med tiden och ut i världen”. Alla decennier är rikt illustrerade med olika varuprodukter, noggrant angivna med namn och formgivare. Texterna varvas med intressanta intervjuer med formgivare och deras inställning till form- och produktionsprocessen. Roligt att alla katalogomslag är avbildade. En intervju med Ingvar Kamprad visar på IKEA:s kärnvärden och kontinuitet. Författaren tar även upp problemområden som plagiat och miljöfrågor och slutkapitlet ”Framtida utmaningar” reser komplicerade frågor. Volymen, som lär bli ett standardverk, avslutas med en Vem gjorde vad?-förteckning."

Bodil Juggas i Arbetarbladet tyckte så här "Samma princip (läs "att bygga myten om det superduperhyggliga företaget" (min anm)) styr Eva Atle Bjarnstams ”Ikea – design och identitet”. Utgångspunkt är respekt för inköparnas goda och förutseende smak. Boken gör ett svep genom tiderna, presenterar enskilda formgivare samt gör den obligatoriska hovsamma Ingvar-intervjun (”vilka är dina egna favoriter i Ikeas sortiment?”)."

När hon skriver om inköparna så undrar jag om hon läst texten. Och vad är en obligatorisk Ingvar-intervju? Nej hon hade nog bestämt sig på förhand vad hon skulle tycka och bara bläddrat lite.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Btj recension Arbetarbladet

Att odla myten om myten om IKEA

Nu har jag äntligen läst Johan Stenebos bok Sanningen om IKEA. Upplägget, ordvalet, blandningen av smått och stort, en illa dold hämndkänsla ger en upplevelse av att få kika genom ett nyckelhål. Det är svårt att bedöma vad som är relevant och vad som är konstruerat för att passa in i ”sanningen”, en sanning som braskar med detaljer om snus och alkohol, ilska och manipulation. Johan Stenebos egen ilska lyser igenom. Jag undrar förskräckt varför han inte väntat ett halvår eller ett år eller så. Låta det som hänt sjunka in lite och verkligen analysera och reflektera över sina erfarenheter. Kanske har förlaget tryckt på för att det skulle gå snabbt?! Det är synd, för han kunde ju ha gjort något mycket bättre av sina erfarenheter. En kritisk analys av någon som varit makten nära, skulle ha varit intressant. Men varför ägna sig åt att ta heder och ära av Ingvar Kamprad och inte minst hans söner? Och jag är ganska förvånad över Johan Stenebos inställning till IKEA:s försäljningsorganisation dvs alla varuhus. De räknas liksom inte i de stora pojkarnas värld. Men jag kan skriva under på att det finns andra kulturer inom IKEA. Och dom skriver inte Johan Stenebo om.

Boken passar in i den dubbelhet som många journalister visar IKEA. De ”vet” att IKEA minsann är ett helt annat företag än det ger sig ut att vara. Bakom den vackra fasaden ser det självklart helt annorlunda ut! Men varför inte ta reda på fakta och leda dem i bevis? För Johan Stenebos bok är inget bevis.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Sanningen om IKEA recension

Årets julklapp?

Såg en liten fin notis om min bok IKEA design och identitet i Elle interiör. Annars har det varit tyst. Det känns som om man går omkring i ett ingenmansland. Man vill så gärna ha lite feedback. Men jag följer på Adlibris hur den säljer och den ligger rätt bra till. Ska åka förbi varuhuset i Västerås på torsdag och se om jag hittar den där. Blev glad i morse när jag fick flera beställningar med önskan om signering och God Jul. Årets julklapp kanske?

Läs även andra bloggares åsikter om Årets julklapp IKEA Elle interiör

Utvik i Vlt

Jag nästan ramlade baklänges när Uffe kom hem med Vlt (Västmanlands läns tidning). Vi prydde hela första sidan på bostadsbilagan och ett stort uppslag inne i tidningen. Det kändes lite utmanande.

Inte hann vi styla till innan journalisten och fotografen kom i måndags, så man kan se alla våra sladdar och pryttlar som står framme här och där. Och fort gick det. Men vi fick fram vårt budskap om byggnadsvård och renovering och vi är ju fortfaranda så glada i vårt gamla hus. Och IKEA-boken kom med på ett hörn också.

Vi skriver mycket om vårt hus och våra vedermödor på hemsidan, men detta blev mer privat. Jag finns respons samma dag, till och med ett besök av en person som ville se oss i verkligheten.

byggnadsvård renovering IKEA Vlt heminredning

Vemodigt att lämna Älmhult för "sista" gången

Varje besök i Älmhult har varit så givande. Nu har jag lämnat tillbaka alla bilder till IKEA:s arkiv och sagt tack och hej då. Det kändes riktigt vemodigt, men det är väl så när ett projekt är slut. Det blir ett tomrum efteråt. Som vanligt tog vi en tur till Kvarnen och till Lindåkra på väg hem. När vi passerade Virserum kände jag hur det gjorde ont i benet. Det är precis två år sen jag bröt benet utanför konsthallen. Av en ingivelse köpte jag en CD med Peter Le Marc och lyssnade de sista milen hem och blev helt såld. Att jag inte upptäckt honom tidigare?! Han måste nog in på min lista. Nu är Erik och Felix här ett par dar så det är liv i luckan i Tomasbo. Och det behövs.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Peter Le Marc musik

Många har dött

Jag kom att tänka på Barbro Lindgrens dikt igen

"Någon gång ska vi dö ---
men inte allihop på samma gång
utan då och då
så att det knappast märks"

när jag reviderade min bok De formade 1900-talet, en uppslagsbok över formgivare m fl. En lång rad formgivare har dött sedan boken kom ut 2005. Jag hade personlig kontakt med många av dem och det slog mig redan då så snabbt man glöms bort. Det kändes ansvarsfullt att verkligen ha med många designer och konsthantverkare som gjort sina insatser tidigt under 1900-talet men som nu nästan var borgglömda. Ibland var det rörande att märka att det lilla jag skrev i boken kunde betyda mycket, en bekräftelse på vad man gjort och åstadkommit. Många var kända och omtalade och aktiva under ett långt liv, men när de dog blev det bara en liten notis i lokaltidningen. Och så är det naturligtvis inom alla yrken.

En speciell favorit var Ulf Hård af Segerstad (död 2006). Jag läste mycket av det han skrivit om formgivning och design. Idag finns det ingen skribent med samma bredd och formuleringsförmåga.

Två som betytt mycket för hemmen och möbler och inredning var Erik Berglund (död 2008) och Brita Åkerman (död 2006). Erik Berglunds bok Tala om kvalitet och Brita Åkermans memoarer 88 år av 1900-talet är läsvärda.

Två andra som jag hade förmånen att träffa var Tomas Jelinek (död 2009) som formgav för IKEA under fyrtio år och Uno Kristiansson (död 2009) som grundade företaget Luxus i Vittsjö. Jag är glad att jag har med en intervju med Tomas Jelinek i min IKEA-bok och jag var lite inblandad i boken om Luxus och hade många och intressanta samtal med Uno Kristiansson.

En annan som gick bort nyligen var James Krenov, en väldigt speciell konstsnickare och möbelformgivare, från slutet av 1970-talet verksam i USA.

Och nu lägger jag in ett litet blad i min bok som berättar att de och många andra har gått ur tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om döden design formgivning

Det finns ett liv efter bokmässan

Så var det då över. Lacket på bokstäverna på omslaget hade knappt torkat när jag fick se min bok på torsdagen. Häftigt att hålla den i handen och bläddra... Föredrag, signering och seminarium gick bra och kontakten med andra författare, förlagsmiddag med den berömda wienerschnitzeln, luncher och åtskilliga rundor i de olika bokhallarna, gjorde att dagarna försvann. Och grädde på moset var att en del av min gamla bokklubb var med - vi som var med på den första bok- och biblioteksmässan 1985!

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Bokmässan böcker

En orolig väntan på bokmässan

Mitt bildspel om IKEA:s formgivare och idéerna bakom är snart klart och det återstår bara en orolig väntan på bokmässan och att få se boken naturligtvis.

Under tiden har jag roat mig med en tävling på hemsidan om boken. Där gäller det till exempel att veta att Karin Mobring formgav bordet Karusell och Tomas Jelinek bordet Strajk osv. Nu är ju utstälningen på Liljevalchs slut. Men en bok består ju tröstar jag mig med. Mats Fredriksson, som formgivit min bok har gjort ett fantastiskt fint jobb tycker jag. Det kunde ha blivit katastrofalt plottrigt med alla femhundra bilder.

Stundtals tycker jag att jag inte kommer med något nytt. Däremellan slås jag av hur dåliga kunskaperna är om IKEA. Det är väldigt mycket tyckande och förutfattade meningar. Jag tänker ofta på Hans Roslings budskap att faktakunskaper ofta är en bristvara. Inga jämförelser i övrigt.

Mellan varven lyssnar jag på min Mp3-spelare och gläds åt att Annika Lanz är tillbaka i radion och inte minst åt hennes bisittare. Jag tar också långa promenader. Det är rätt skönt att se hösten färga naturen så sakteliga. Det är blött i markerna och det börjar lukta höst.

Igår kväll var jag på studiebesök tillsammans med mitt kvinnliga nätverk Drivknuten till en av Sveriges två återstående rosenodlingar, Åkervalls utanför Köping, 7000 kvm rosenknoppar och ett fång rosor med hem att njuta av. I väntan på bokmässan.

Läs även andra bloggares åsikter om ikea bokmässan Annika Lantz hösten rosor

Sanningen om IKEA?

Hoppsan! En bok till om IKEA. Johan Stenebo, i mörka glasögon på omslaget, ger ut en bok som heter "Sanningen om IKEA". Och tidigare såg jag att Lennart Dahlgren ger ut "IKEA älskar Ryssland". Och jag vet inte hur länge jag väntat på att få se Staffan Bengtssons bok om "Formgivarna hos IKEA". Den har aviserats i över ett år på nätet och nu undrar jag när den kommer. Kanske utställningen på Liljevalchs kom emellan? Jag trodde att han skulle släppa den i samband med utställningen.

Det ska bli intressant att läsa böckerna. När jag började 2005 att skriva, fanns det nästan ingenting skrivet om sortimentet. Efter att ha intervjuat och pratat med så många på IKEA - även Ingvar Kamprad själv - och efter att ha ägnat så mycket tid åt detta företag, så tycker jag ändå att det är rätt pretentiöst att ge ut en bok med titeln Sanningen om IKEA. Det finns alltid flera olika sanningar. Och varför är det så intressant vem av sönerna som ska efterträda Ingvar Kamprad. Själv tror jag inte att han kan efterträdas. Man måste nog skapa ett nytt ledarskap, en ny konstellation. Men som sagt - jag kanske ska läsa den först.

I morgon får jag kolla blåkopian till min bok om IKEA och sen är det klart! Håller som bäst på med förberedelser för två seminarier på bokmässan i Göteborg. Vi ses söndagen den 27 september kl 15.30 i Göteborg! Och även på lördagen på Grafiska torget kl 14.30!

Dagens vers eller dagens sanning:
"Det finns sanning och lögn och en massa olika uppfattningar om vilket som är vilket."
Stig Johansson (1936-)

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Bokmässan Sanningen om IKEA Staffan Bengtsson

Vinst och folkhem - två begrepp som gnager

Carin Jämtins ord gnager och skorrar i mitt öra. Det är oacceptabelt sa hon att vinsterna hamnar i aktieägarnas fickor. De bör i stället användas för att höja kvaliteten i verksamheten. Hon vill begränsa vinstuttagen för välfärdsentreprenörer. Carin Jämtin är oppositionsborgarråd i Stockholm och medlem av Socialdemokraternas partistyrelse och tidigare har jag tyckt att hon är rätt vettig. Men hur kan man anno 2009 använda vinstbegreppet och "kapitalisterna" som politiska slagträn? Det är att missbruka ord. Det är en gammal retorik från förr - före kommunismens sammanbrott. Det påminner mig om mannen på bibliotket som sa "jag avskyr böcker". När vi i mitt tidigare kommunala liv fick överskott i vår budget och ville använda det till saker vi ville åstadkomma året därpå, fick vi nobben av centrala ledningen. Vårt överskott gick tillbaka i den centrala kassan. Incitamentet att hushälla med pengarna blev noll. Begreppet vinst är inget fult ord. Vinst är nödvändigt om man driver företag. Jag önskar verkligen att vårt lilla företag hade gått med större vinst genom åren. Då hade vi kunnat utvecklat det bättre och klarat oss i svåra tider. Att det sedan finns företagare som missköter sig och som utnyttjar systemet får ju bekämpas precis som likasinnade inom offentliga sektorn, som skor sig på eller missköter sig i det systemet.

Det andra ordet som gnager är folkhemmet. Lyssnade återigen på Kulturradions program, där en massa människor intervjuades om folkhemmet. Jag har sällan hört ett liknande mischmasch. Om man gör ett program om ett så luddigt begrepp som folkhemmet så MÅSTE man definiera det först. Och kolla att man pratar om samma sak - ungefär. Det blev nästan komiskt när det ömsom pratades om ett samhällsbygge och en vision hur vi vill ha samhället och ömsom privata minnen om barndomen med doften av kåldolmar och volleauvanger. För de flesta som uttalade sig blev folkhemmet lika med den egna barndomen på femtiotalet eller sjuttiotalet allt efter ålder på den intevjuade. Till och med den kloka Karin Johanisson lät fånig när hon sa att baksidan av folkhemmet var att man krävde ansvar av medborgarna. Och så noterade jag förstås som vanligt att när man intervjuade Staffan Bengtsson om IKEA och folkhemmet så uttalade man sig så där i förbigående men tvärsäkert att IKEA begår designstölder.

Vad jag vid sådana här tillfällen längtar efter Hans Roslings ivriga röst och hans FAKTA. Fram för fakta och bort med svammel! Hos socialdemokraterna och i Kulturradion i P1.

Som dagens vers kan vi ju citera ur Per-Albin Hanssons tal i remissdebatten 1928:

"Det goda hemmet känner icke några privilegierade och tillbakasatta,
inga kelgrisar och inga styvbarn.
Där ser icke den ena ner på den andre, där försöker ingen skaffa sig fördel på den andres bekostnad, den starke trycker inte ner och plundrar den svage.
I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.
Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, i rika och fattiga, besuttna och utarmade, plundrare och utplundrade.
---
Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de anställda beredas andel även i den ekonomiska förvaltningen, demokratin genomföras även socialt och ekonomiskt."
Per Albin Hansson i riksdagen 1928

Detta är en vacker bild och det är ju inte samma grupper 1928 som nu som är privligierade eller utsatta och nog skulle man kunna använda denna bild i politiken även idag? Och visst skulle vi kunna äta pizza och kebab och inte bara kåldolmar i folkhemmet? Man får ju inte låsa fast den till ett visst decennium.

Läs även andra bloggares åsikter om Carin Jämtin vinstbegreppet folkhemmet kulturradion P1 IKEA Hans Rosling

Jag - en omslagstant

Det blev inte någon bild från hallgolvet. Men det blev några andra rätt fina bilder faktiskt och en bra artikel av journalisten Anna Liljemalm. Det är en lättnad när man känner igen sig i det som skrivs. Det är ju bra så här långt, men precis som vi talade om, så är det med bävan jag ser fram emot hur boken kommer att bli mottagen. Det är förenat med en viss ångest att ge ut en bok. Nu är det väldigt trevligt att sitta och fila på korrekturet och förbättra små detaljer. Att ha den i sin hand och fortfarande kunna påverka. Men sen?

Ur Fagersta-Posten 2009-07-31.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Fagersta-Posten

Medierna och jag - Youtube och Fagersta-Posten

Man går inte säker någonstans. Häromdan fick jag en mejl om att halva mitt tal till Jesper och Louise ligger på Youtube. Det känns lustigt att klicka fram sig själv och sitt tal... Men det är inte många som har hittat det. Och det är nog bra det.

Idag blev jag intervjuad av gammelmedia. Journalisten Anna Liljemalm var här. Hon var väl påläst på min blogg och vi hade ett långt och intressant samtal om min IKEA-bok och Drängahuset mm. När hon ställt alla sina frågor ägnade hon sig en bra stund åt att försöka få mig på bild. Här är ett försök.

Om hon lyckades går att se och läsa i Fagersta-Posten i veckan, onsdag eller fredag. Jag är riktigt nyfiken själv.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA IKEA-bok Fagersta-Posten Youtube

Bröllop och barnbarn

Nu är Louise och Jesper lyckligt gifta! Ett vackert och trevligt bröllop i strålande väder och i en miljö som hette duga. Först vigsel i Bromma kyrka och sen fest på Hässelby slott.

Och äldsta barnbarnet Alice var här en vecka före bröllopet. Vi hann inte med alla projekt vi planerat. Vi hade behövt en månad. Men det är en välsignelse att få umgås med en tioåring på det elfte, i en vecka, som en vitamininjektion. I augusti kommer hon tillbaka tillsammans med Astrid och Erik och Felix.

I slutet av veckan kommer jag att få ett första korrektur på IKEA-boken. Jag brinner av iver att få se helheten och alla bilder.

Tack vare Alice...

... har jag badat i iskalla sjön tre dar i rad! Vad gör man inte för sina barnbarn? Men det var skönt att vara ute och det är livet på en pinne att sitta på bryggan och äta rullade pannkakor. Och längst ner i badkassen hade jag lite bildtexter till IKEA-boken att fila på.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn IKEA

SAAB och IKEA

Åh vad jag hoppas att Christian von Koenigsegg m fl går iland med sitt SAAB-övertagande. Alla negativa och tröttsamma "experter" och kommentatorer till trots. Det märks så tydligt att många inte inser vad entreprenörskap egentligen betyder och vad enskilda människor betyder för att utveckla företag, både stora och små.

Jag kom att tänka på konsulten som Ingvar Kamprad anlitade i Älmhult för 50 år sedan. Konsulten avbröt och åkte hem till Norge efter första dagen (som var gratis). Varför undrade Ingvar Kamprad. Jo, konsulten ville inte fortsätta för hade någon frågat honom om man mitt i ödemarken (Älmhult) kunde bygga ett ”möbeltempel”, så skulle han gjort allt för att avråda. Så han tyckte inte att han hade något att tillföra. Det var nog inte många andra heller som förstod att det där möbeltemplet skulle följas av 250 stycken runt om i världen.

Läs även andra bloggares åsikter om Koenigsegg SAAB IKEA Ingvar Kamprad

Vernissage på Liljevalchs - IKEA är inte konst, IKEA är musik!

Väl hemkommen från Trollhättan låg en vernissageinbjudan från Liljevalchs och väntade. Det kunde jag ju inte missa, så jag tog tåget i går och fick se utställningen om IKEA. Det kändes lite anmärkningsvärt just när min bok om IKEA är så gott som tryckfärdig. Jag vandrade runt och kände igen allt. Jaha de har tagit med den och den och den. Kanske saknade jag de tidiga möblerna och jag hade gärna sett fler interiörer. Jag älskar att gå på museet i Älmhult och uppleva riktiga miljöer från de olika decennierna. På väggarna fick man läsa på stora pusselbitar om IKEA och IKEA:s historia. Men jag saknade hela pusslet, dvs helheten. En röd tråd.
Men det kändes lite häftigt att ha bidragit med formgivarnamnen på en hel vägg...

Det har diskuterats mycket om IKEA och konst i samband med den här utställningen. Men IKEA är inte konst. IKEA är musik! Man hade ställt upp hyllor och lampor och skålar och vaser och tunnor vid en trappa och på dessa, ja bokstavligt talat på dessa, framförde Niklas Brommare och Jesper Nordin musik. Helt fantastiskt, det bästa av allt.

I samband med vernissagen fick jag veta att formgivaren Tomas Jelinek har avlidit. Jag är glad att jag fått träffa honom några gånger och att jag har med en intervju med honom i min bok, där han på sitt lågmälda men vassa sätt uttrycker sin syn på formgivning och på designerrollen efter så många år på IKEA.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Liljevalchs konst musik utställningar Tomas Jelinek

Livet tog överhanden

Maj månad har varit så intensiv att jag knappt vet vad jag heter. Jag glömmer nyckeln i låset. Lägger saker på orätta ställen. Och kommer inte ihåg vad folk heter. Folk som jag känner alltså.

Pappa ligger nyopererad på sjukhus och mamma sitter ensam i sin rullstol hemma. Bägge två är sega och vid gott mod. Men jag vill dela mig mitt itu och vara både hemma och hos dom. Även om jag hunnit vara där i två omgångar i maj.

Jesper och Louise ska gifta sig och vi har fått alla osa:n hit. Ett litet tal till brudparet spinner i bakhuvudet.

Albin har jag inte träffat på länge. Till honom skulle jag också vilja åka. Och till Alice och Astrid. Ska ringa ikväll och höra hur det gick i minimaraton och simtävlingar.

Jag tillbringade en underbar dag på Grönsöö och hämtade krafter med riktigt goda vänner. Gick på visning på slottet. Fanstanstiskt; det ska jag återkomma till.

Och nu var Ellie här under Pingsten och Joakim och Ulrika. Ellie har badat i en plastback på uteplatsen. Erik och Felix och Anna var här på pingstafton också.

Bild Joakim Bjarnestam

Och mitt i allt ihopa ett intensivt arbete med IKEA-boken och inplanerat seminarium på bokmässan i Göteborg den 27 september. Texterna far fram och tillbaka från Malmö och min redaktör.

Och boken börjar bokstavligt talat ta form. Så här kommer den att se ut

Och tån som jag slog emot sängbenet gör fortfarande riktigt ont. På vårdcentralen trodde man nog att den var bruten. Men det finns ju inget att göra mot en bruten tå....

Men jag njuter av solen och grönskan och syrenerna och liljekonvaljerna.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA barnbarn

Mötte våren i Malmö

I förrgår satt vi på en uteservering vid Möllevångstorget i Malmö och jag kände mig vintrig i min gamla skinnkappa. Det var länge sen jag var här. På två dagar fick jag nu en bild av stan. Jag fick ett positivt intryck av en storstad i litet format, lätt att hitta och massor med restauranger och speceriaffärer för alla nationaliteter. Vandrarhemmet låg bra till och det var lagom att promenera till förlaget, som var inhyst i Sockerbolagets gamla lokaler.

Min bok om IKEA börjar ta form bokstavligt talat. Formgivaren Mats hade tagit fram en skiss och vi kom en bra bit med bilderna. Och en riktigt bra redaktör är guld värd för det är jäkligt svårt men nödvändigt att stryka i sina texter.

Innan vi for hem, tog vi en tur till Form design center och såg en utställning av unga formgivare. Jag fastnade för en byrå, som på bilden bara visar överdelen för att visa lådorna mer tydligt.

Detta är verkligen igenkännandets glädje för en gammal antikhandlare. Och ett kul exempel på återanvändning. Byrån heter Decades av WIS design med Anna Irinarchos och Lisa Widén.

När vi kom hem till Tomasbo var all snö borta - äntligen.

Läs även andra bloggares åsikter om antikt design Malmö IKEA våren

LUXUS, Uno Christiansson och brodern Östen

Det är inte bara IKEA jag intresserat mig för under senare år. Jag har också haft glädjen att vara inblandad i tillkomsten av boken Under LUXUS tak. Brödraparet Uno och Östen Kristiansson : med design för hem och offentliga miljöer. Författare är Bo Sigeback.

IKEA och LUXUS är exempel på framgångsrika företag, men som valt att gå olika vägar. IKEA expanderade ut i världen och genomförde konsekvent sina idéer, som i mångt och mycket skilde sig från LUXUS. Genom envishet och skicklighet finns LUXUS fortfarande kvar och har behållit sin spetskompetens. Det är inte många små företag kvar inom belysningsbranschen.

Det har varit spännande och givande att träffa och samtala med sådana personligheter som Ingvar Kamprad och Uno Christansson. Två entreprenörer och eldsjälar av samma generation, som byggde upp sina företag var och en på sitt sätt.

Boken om LUXUS skildrar både företagets historia i en anrik bygd kring Vittsjö i Skåne och brödraparet Uno och Östen Kristianssons utveckling. De var olika både som personer och yrkesmässigt, men de skapade ett företag med hög kompetens och kvalitet. Östen var konstnären och skulptören och Uno var den skicklige entreprenören. I boken finns beskrivningar av och bilder på alla de välkända lamporna och även möblerna från 1950-talet och framåt och som nu är eftertraktade på auktioner och i handeln. Sök på LUXUS på den här sajten. Och jag blir nostalgisk när jag tänker på alla LUXUS-lampor som vi haft i Drängahuset under årens lopp.

Du kan läsa mer om LUXUS och bröderna Christiansson och köpa boken om LUXUS hos mig på Drängahuset.

Läs även andra bloggares åsikter om Vittsjö design vintage lampor Gottoget LUXUS Uno Christiansson

Att bemästra kaos och lite teve

Två intensiva dagar i Älmhult med träffar om bilder till boken. Och nu fyra dagars kaos hemma. Vilka bilder finns var och rätt bild på rätt plats. Och vilka bilder blir bäst och vilka saknas fortfarande. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag fått tag i ett nytt förlag som verkligen kan det här med bildhantering. Idag känner jag att det är ett stort kliv mot att det blir en bok till slut. Och en bra en!

Teven har fungerat som en hjälp att varva ner några timmar varje kväll. Tur att vi har en box med hårddisk så att vi kan banda program. Nu är det nästan omöjligt att titta på ett program med reklam. Är det inspelat kan man ju snabbspola. Det märks också så lite substans det är i Let's dance till exempel. En och en halv timme långt. I bandat skick går det på en halvtimme. Resten är reklam och absolut dösnack av programledarna mellan danserna. Jag tittar på parens förberedelser, dansen och juryresultatet. Och det går snabbt!

Melodifestivalen var blek den här veckan. Måns var mekanisk, lite som Hero förra året. Men det är fest och jag gillar Petra Mede. Fortfarande förstår jag inte vem som för möta vem i duellerna, men det är intressant att se vad en jury kommer fram till också.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Let's dance TV4 Melodifestivalen SVT

Kulturradion, den goda smaken och IKEA

Jag lystrade förstås lite extra på Kulturradion när Mats Arvidsson talade om den odelbara smaken och om smakdomare och smakfostrare. (I påannonsen sa man smakforskare!) De förskräckliga smakdomarna var förstås Ellen Key och Gregor Paulsson. Ellen Key skrev Skönhet för alla vid förra sekelskiftet och Gregor Paulsson Vackrare vardagsvara 1919. Ibland undrar jag om de som talar om de här skrifterna verkligen har läst dem.

När Ellen Key till exempel beskriver ett rum med enkla möbler och textilier, tolkas hon som om hon hade pekpinnen i handen och talade om hur det skulle se ut. I skriften beskriver hon hur det kan se ut i ett bondehem och att hon tycker att det är vackrare än ett pråligt hem med alla nystilar, som var populärt vid den tiden. So what?

Mats Arvidsson såg sambandet mellan de här tidiga "smakfostrarna" och IKEA, men han lyckades inte riktigt pådyvla Lea Kumpulainen från IKEA den rollen. Självklart för IKEA den svenska modernismen vidare - men utan moraliska pekpinnar.

Alla kulturjournalister inklusive Kerstin Wickman, som medverkade i programmet, påminner mig om min före detta svärmor. Hon lovade sina barn att de aldrig skulle behöva äta havregrynsgröt varje dag som hon hade fått göra som barn. Men filmjölk skulle de ha - varje dag hela barndomen! Jag tror att de som ständigt tjatar om gamla tiders smakfostrare är vår tids likasinnade. Andra bryr sig inte.

Ulf Hård af Segerstad skrev en gång om dem som nu får så mycket kritik för att man ville styra hur folk skulle bo och möblera sina hem: ”Vad dessa idealistiska modernister syftade till var att på kon­kretaste sätt förverkliga det jämlika folkhemmet. De ville konfektionsproducera folkhem­mets möbelkostym. Varken kläder, tänder eller heminredning skulle avslöja klasskillna­der.” Javisst, de var ideologi bakom, men moralism?

Det hände ju så mycket från 1960-talet och framåt, som bröt mot gamla traditioner, men vi behöver väl inte skämmas över arvet efter Ellen Key och Gregor Paulsson. Var och en kan ju förvalta det som den vill. Och eftersom jag studerat IKEA under senare år, så tycker jag att de gör det med den äran.

Apropå gamla förkättrade bondeinteriörer, så gläds jag varje vinterdag åt min köksspis och jag kan väl förstå Ellen Keys prat om skönhet när jag går på de oskarvade golvbräderna i salen. Det finns en skönhet som är intressant att diskutera och det gäller inte bara mitt gamla hus utan även moderna lägenheter. Kolla Ola Nylander, professor i Bostadens arkitektur vid Chalmers i Göteborg, en arvtagare till Ellen Key tycker jag. Vad är det som gör att en del bostäder är mer laddade, stämningsfyllda och trivsamma än andra både gamla och nya? Han beskriver de omätbara värdena i en bostad, "skönhet" skulle Ellen Key ha sagt - som ofta försummats i byggandet. Men varför tala om moralism?

Läs även andra bloggares åsikter om radion Kulturradion P1 den goda smaken IKEA Ola Nylander inredning

IKEA PS i Barkarby och Kungens kurva

Det damp ner en jättefin katalog över IKEA PS 2009 i brevlådan. Eftersom jag skulle till Stockholm passade jag på att ta vägen förbi varuhuset i Barkarby. I informationen hade man inte hört talas om PS, men efter lite telefonsamtal hittade jag rätt. Man hade en liten avdelning med PS kollektionen. Men inte det jag ville ha. Jag hade siktat in mig på Mikkel, Hella Jongerius väggdekoration. Den hade man inte hunnit få upp i Barkary; den låg fortfarande i lagret. Då tog vi Kungens kurva på hemvägen. Och där kunde jag köpa Mikkel.

Det var stor skillnad att se föremålen i katalogen och i verkligheten. Skålen Krona och Skal var mycket större än jag hade föreställt mig. Samma sak med kryddställen Spraka och taklampan Maskros. Något som jag inte lagt märke till i katalogen var Krog, en mugg och två tallrikar. I verkligheten var de otroligt fina. Jag älskar så tunt porslin med känsla av drejning.

Tidskriften Form var snabb med att skriva om PS kollektionen. Men lite hastigt hade det gått. De skriver om "Bordet Kvarsten av Thomas Eriksson. Prisvärd elegans med hål som en kul detalj." Hade man tittat lite noga hade man sett att det heter Kvarnsten och då blir hålet självklart!

Läs även andra bloggares åsikter om design IKEA Form

FORMEX och Lotta Ahlvar om trender

Idag har jag lämnat in manus till min IKEA-bok. Nu kan jag se en bok i änden på tunneln. Och så fantastiskt att sitta och prata om upplägg, bilder och hur den ska se ut. In i det sista ville jag ha med lite om nya PS kollektionen. Men oj så lite information och jag märker på bloggar och tidningar att det är precis samma knappa uppgifter som ges. Vem har gjort vad? Jag hoppas jag får reda på det inom de närmaste dagarna. Ska ta en tur till IKEA Barkarby på onsdag; samma dag som jag ska göra min sista intervju för boken. (Jo manus ska vara definitivt klart 1 mars.) Eftersom jag har blivit en riktig IKEA-nörd, när jag hållit på med min bok, upptäckte jag också flera felaktigheter och konstigheter i materialet om tidigare PS kollektioner. Jag återkommer till den med lite mer uppgifter.

Som alltid är det intressant att höra Lotta Alvahr, vd för Svenska Moderådet, på Formex-mässan. Jag blir alldeles matt av alla prylar på den mässan, men jag åker dit mycket för hennes trendföreläsning. Enkelt, chosefritt, informativt och bra bilder! Lotta Ahlvar sammanfattade med att vi dagdrömmer och fantiserar och flyr verkligheten. Hon talade om tre inredningsteman, BERGTAGEN, UPPROR och RURALISERING.

I trenden Bergtagen finns det plats för fantasi, folktro och skrock och även surrealism. Sagoväsen och skuggspel, mysrysigt i oproportionerligt stora blomfåtöljer.

Uppror – smaken är som baken – naken! Blanda, ge och chocka. Gör tvärtom. Punk och lyx.

Ruralisering betyder lantligt men i city. Sätta potatis och odla svamp på balkongen. Naturen tar tillbaka lite av sitt revir från staden. Lätta och flyttbara möbler, sekunda virke och upphittat skrot.

Jag är väldigt förtjust i stolar och på Formex-mässan hittade jag en rolig stolutställning.

Läs även andra bloggares åsikter om Formex Lotta Ahlvar inredning trender

Ibland är livet härligt

I veckan kändes det som om jag knöt ihop säcken till mitt projekt om IKEA. Jag tillbringade tre intensiva studiedagar på varuhuset i Västerås och kunde efter flera års skrivande testa verkligheten. Det var en upplevelse som jag tar med i boken. Kontakterna med det nya förlaget flyter på och snart är manuset helt klart. Så här efteråt är jag glad att det blev fördröjt ett år, för boken kommer att bli bättre. Men det har varit ett långt, ledsamt år. Och nu börjar jag fundera på vad jag ska göra efter det här.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA

Vintage, ruinromantik och Antikrundan

Att brottas med språket är intressant och roligt. När jag är inne på Tradera märker jag nu att ordet vintage har blivit allmänt accepterat för gamla saker, inte bara kläder. Och jag har börjat använda det på hemsidan bredvid det svåra ordet antikt.

Sånt som vi alltid sålt som "antikt", enkla allmogemöbler, fotogenlampor, luffararbeten, järnprylar, bleck, gamla fönster och dörrar osv, gärna åldrade, rostiga och nötta, heter nu junk style eller på svenska ruinromantik. Ofta förmedlar de en enkel och skön känsla och känns genuina. Men precis som med alla nya, vita och rosiga inredningar, kan det bli för mycket av det goda.

Det kan det bli även med en inredning med Art Deco som visades i Antikrundan. Man besökte ett hem med inredning från 1920-talet och lite 1930-tal. Utsökta saker och föremål var för sig, möbler, tavlor, porslin och metall. Och glädjen i samlandet lyste igenom tydligt.

Men jag grips alltid av lusten att bryta, att blanda och att ta fram kontraster. Att sätta en modern vas på ett gammalt allmogebord osv. En av våra roligasta mässor i Älvsjö var när vi satte ett art deco skrivbord framför ett rokokoskåp bredvid ett matsalsmöblemang från 1960-talet. De olika sakerna förstärkte varandra och det blev mer dynamiskt och roligt. Att blanda kan också bli ett inredningssätt som blir lite förutsägbart, så det gäller att pröva sig fram.

En av anledningarna till att jag skrivit en bok om IKEA är att jag alltid inrett mina hem med IKEA-möbler, men också alltid blandat med gammalt och annat nytt. Finns det något namn för det tro?

Antikrundans första program var riktigt bra, mycket tack vare Anne Lundberg. Hon nämnde folkbildning flera gånger och hon hade behövts även i Antikmagasinet i Kunskapskanalen efteråt. Det var också intressant om Art Deco, men det kan bli lite för expertaktigt när två entusiaster som Knut Knutsson och Bo Knutsson samtalar. Hur många vet vem GAN var?

Läs även andra bloggares åsikter om vintage Antikrundan Anne Lundberg Knut Knutsson art deco junk style

Design från olika håll - om designforskning

Om man är riktigt intresserad av något och sätter sig in mer och mer i ett ämne, känns det ibland som att gå utefter en snitslad bana och ständigt upptäcka nya, givande aspekter. Många gånger kommer de i form av en bok, ibland ett radio- eller teveprogram, en artikel eller ett samtal och som ger något nytt och visar vägen till nästa etapp utefter banan.

När jag skrev min första bok De formade 1900-talet, läste jag mycket om design och funderade på själva begreppet. När jag började mitt IKEA-projekt, blev jag än mer intresserad och även lite frustrerad över hur man ser på design från olika håll. Ett avsnitt i den kommande boken har jag ägnat åt olika synsätt och perspektiv och olika begrepp som påverkar dessa, däribland design.

Nu när jag nästan är färdig med det avsnittet, får jag boken Under ytan: en antologi om designforskning i min hand. Den knyter ihop och belyser många av de trådar jag har nystat i. Satt i bilen i dag och läste flera kapitel och kände en stark, uppslukande inspiration. Design berör så många olika områden, konst, industridesign, konsumtion osv. Jag brinner av iver att fortsätta läsa och lär väl återkomma i ämnet. Jag har dessutom kontaktat Sara Ilstedt Hjelm, som skrivit inledningen, för en intervju.

Läs även andra bloggares åsikter om design designforskning

Det blir en bok!

Det är först när man fått ett positivt besked och frågorna rätats ut som man märker hur ovissheten har tärt på en. Även om jag intalat mig själv att det löser sig, att det inte är hela världen, att det viktigaste är att ha hälsan osv, så är lättnaden så stor. Nu kan jag se konturerna av en bok och det ska bli så vansinnigt roligt att sätta igång igen. Projektet har legat på is i ett år snart. Nu börjar det röra på sig och jag känner mig tio kilo lättare och yngre. När det började krisa skrev jag och frågade om man bloggar när man är ledsen. Jodå, det gör man och man bloggar när man är riktigt glad och lättad. Som nu.

Läs även andra bloggares åsikter om glädje bok

Nägra tankar om god smak igen

När jag bloggade om "god smak, ett begrepp som skaver", för två år sedan, fick jag respons. Tessan skrev bl a att hon har svårt att förlika sig med den hysteri, som handlar om att vara rätt, cool, medveten, smal, designig mm.

Ja hur använder vi till exempel våra hem egentligen för att uttrycka oss själva? Orsaken till att jag började skriva om IKEA var alla attityder och åsikter jag fann om IKEA och deras möbler. Jag har faktiskt haft stor glädje av en del böcker från 1950-talet, då man skrev om tre sätt att använda föremålen omkring oss: det praktiska och funktionella, det sociala och symboliska och det utseendemässiga och estetiska.

Det funktionella är lättast att förstå, även om vi minsann inte alltid går efter det praktiska så ofta som vi tror. Våra val bottnar många gånger i något helt annat.

Det sociala perspektivet innebär att vi skall leva med sakerna omkring oss. De skall uttrycka vilka vi är, vad vi står för och vilka vi vill vara. Vi använder ett kodsystem, ett teckenspråk, när vi väljer inredning, kläder, frisyr och semestermål. Vi skaffar, eller tilldelas av andra, en social identitet, som markerar grupptillhörighet och livsstil. Numera beskrivs det också som en form av ”storytelling”; vi berättar och bygger historien om oss själva. Ibland är det lättare att se andras tecken och historier än sina egna.

En del, bl a Pierre Bourdieu, menar att samhällsklasserna skiljer sig åt genom uppfostran och utbildning och att medelklasskulturen blivit en norm. Andra menar att detta resonemang skapar stereotypa grupper och förutsätter att normer och värderingar inte förändras.

Jag tycker att man kan jämföra det estetiska sinnet med musikalitet, som inte är lika bundet till traditionella klasser eller grupper. En del människor har helt enkelt större förmåga att se proportioner, färg och form mm och utnyttja sina sinnen. Det kan till och med vara bra att skrapa bort lite kultu­rell fernissa.

Om man ser till de här tre perspektiven, är det lättare att följa en del designdebatter och diskussionen om god smak som dyker upp då och då. Man kan lättare se hur man pratar förbi varandra, om man bara ser till en aspekt eller bara argumenterar ur ett perspektiv.

Hur beroende är vi av andra och av stilbildare? Och vem är det egentligen som bestämmer vad som är god smak - för vem? Finns det någon som är opåverkad av andra? Fortsättning följer (hot eller löfte?)


Läs även andra bloggares åsikter om design god smak mode

Förtjusning och slump

Jag är så förtjust i min vardagsservis, Midsommar från IKEA. Jag köpte mina första servisdelar på 1970-talet. Bytte till en annan på 1980-talet, men tog den tillbaka på 1990-talet. För ett tag sen köpte jag några tallrikar på Tradera och så hittade jag några kaffekoppar på en auktion.

För fjorton dar sen fyndade jag en kaffekanna, som jag aldrig hade sett över huvud taget. Döm om min förvåning, när en likadan kanna dök upp på auktion i Kolsva i söndags. Nu är jag lycklig ägare till två! Planerar att göra en särskild sida i nätbutiken med enbart porslin från IKEA, mest det tidiga från 1970- 80-talen. För nu kan jag kanske avvara en kanna. Det var Marguerite Walfridson som designade Midsommar.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA

Jag ville jag vore i höst

När jag lämnade in manus till min IKEA-bok, hamnade jag i ingenmansland. Filar lite här och där och går omkring och vet inte vad jag ska göra. Jo då, att göra finns hur mycket som helst, men jag får ingen ro. Det jag har hållit på med i flera år, min baby, håller andra just nu på att läsa och nagelfara. Dessutom kommer det ju en bok till i höst om IKEA. Det var över ett år sedan man ringde från IKEA Family och berättade att man hade lagt ut ett uppdrag att göra en bok om IKEAs formgivning. Ser jag det från den positiva sidan, kanske det är bra att det kommer två böcker? Men min katastrofkänsla i magen går inte över. Jag letar efter glädjen, som inte vill visa sig. Kanske jag skulle sätta igång med ett nytt projekt? Nej jag ska ta en promenad i stället. Vägen sandades igår så det går att ge sig ut och leta glädjeämnen.
Läs även andra bloggares åsikter om IKEA

Lyssnat om IKEA

Eftersom jag sysslat med IKEA i ett par år nu, lystrar jag alltid lite extra när IKEA kommer på tal. Stefan Winigers ”korrekrönika” i P1-morgon idag handlade om varuhuset i Anderlecht i Belgien. Han funderade över svensk alkoholpolitik nu när "den svenska kulturimperialisten IKEA slagit upp sitt blågula härbre" här och säljer inte bara lingonsylt och sill utan sprit också och en och annan möbel.
Han berättade att han vid sina besök inte sett några fulla belgare bland möblerna, inte i bollhavet heller, trots att de kan grunda med starköl i restaurangen och vira in spritflaskorna i sofföverdag i kundvagnarna mm. Nej belgarna håller sig nyktra medan de handlar möbler.
Syfte? Budskap? Humor? Än ett tag ligger krönikan kvar på www.sr.se
Läs även andra bloggares åsikter om IKEA

God fortsättning på det nya året!

Nu är benet läkt och jag kan gå; jul och nyår är över; barnbarnen är återlämnade; manus till IKEA-boken är inlämnat och klädgarderoben är röjd. Jag går in i det nya året, som känns helt blankt. Det är tomt utan IKEA, som jag levt med i två år. Men det återstår ju en del innan det blir en färdig bok. Den där känslan att man alltid kunde ha gjort mer och skrivit bättre förföljer mig, men det skakar jag av mig med att röja. Klädgarderoben var bara början. Sen blir det en inre röjning också som en god fortsättning på det nya året.
Läs även andra bloggares åsikter om IKEA

Sommaruppehåll och skrivvånda

Tiden går snabbt. Men nu börjar allt gå i vanliga hjulspår igen. Och det är skönt, för nu börjar spurten med nya boken. Jag har hösten på mig att skriva färdigt min bok om IKEA och IKEAs formgivning från start. Nu är det allvar. Det är en smärtsam process att verkligen skriva. Jag har så oerhört mycket material och sovring och gallring tar för mycket tid. Nu måste jag få till det. Ena dagen är jag så passionerad och tycker det blir så bra - flow kallas det visst. Andra dagen förtvivlar jag och tycker att det jag skriver är dåligt. Jag tröstar mig med min favoritutsikt hemmavid

Apropå vackra utsikter, så kan Saint Johns i Newfoundland i Kanada tävla. Var där knappa fjorton dagar i juli. Upplevde isberg och valar och hade tur med vädret.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA

Meningsfull slump

Jag tror på meningsfull slump! Under flera år när jag skrev min uppslagsbok om formgivare ägnade jag långa stunder åt att tyda vad den svenska stilen består av och särskilt "Swedish modern" från 1930-talet. I höstas hittade vi en soffa på auktion. Jag blev förtjust, vi handlade, lämnade den till tapetserare. Han upptäckte när han tog bort det gamla tyget att det stod NK på den. Min vana trogen slog jag upp i en bok och hittade en bild på soffan. Mycket riktigt - Elias Svedberg hade formgivit soffan för Parisutställningen 1937. Den här soffan stod centralt i den svenska paviljongen. Astrid Sampe hade gjort en stor rund ryamatta som den stod på och hela möbelmanget och interriören gjorde succé i Paris - och begreppet "Swedish modern" var fött. Och här sitter jag och njuter i den rundade soffan (och ser Sverige slå Paraguay) och bokstavligen upplever vad Swedish modern står för!

Mitt nya projekt handlar om IKEAs formgivning. När jag gick igenom gamla kataloger upptäckte jag att skrivbordet jag satt vid - kom från IKEA - det fanns med i katalogen 1963 och är formgivet av Arne Wahl Iversen. Då kände jag att jag var på rätt spår!