This blog has moved

This blog is now located at http://evasbloggdagsvers.blogspot.com/.
You will be automatically redirected in 30 seconds, or you may click here.

For feed subscribers, please update your feed subscriptions to
http://www.drangahuset.se/evasblogg/atom.xml.

Nu är jag gammal - kunde frågan i På spåret

Oj, tänkte jag när deltagarna fick frågan vem som efterträdde drottning Kristina, vilken lätt fråga. Men ingen av de fyra visste att det var Karl X Gustav. Var det en slump eller har kungalängden försvunnit ur skolan sen lång tid tillbaka?

Läs även andra bloggares åsikter om På spåret SVT historia

Kritisk granskning = en politisk uppfattning

En tanke slog mig när jag hörde Åsa Linderborg debattera det kungliga bröllopet i Agenda. När hon menar att det ska bli föremål för "kritisk granskning" så är det nog lika med att man ska uttrycka samma politiska uppfattning som hon. Att det är odemokrtatiskt att ha ett kungahus osv. Även dessa argument ska kritiskt granskas liksom motsatsen. Och vad är det som hindrar Aftonbladets kultursida och andra att kritiskt granska kungahuset, vad de gör, hur de gör det, vad de använder apanaget till, även då det inte är prinsessbröllop? Gräv och skriv, vässa argumenten, syna begreppet demokrati, lyssna på folk; bara inte såga allt med en fnysning. Man kan ju alltid se saker från olika håll men det är så påfrestande att många debattörer alltid anser sig sitta inne med "sanningen". Ibland gör de det men ganska ofta gör de det inte. Förresten finns det få enkla sanningar.

När man värnar "gamla och sjuka", "de utsatta", "de lågavlönade". "de fattiga" mot "de rika", "de priviligierade", "de högavlönade" osv, borde man vara noga med att definiera vad och vilka man verkligen menar. Och hur ser en svensk arbetare ut idag? Diskussionen om avdrag för hushållsnära tjänster visar detta så tydligt. Man använder en hundra år gammal retorik och visar till och med att man ser ner på städjobb. Man frågar sig vem som ska städa åt städerskan men man frågar inte vem som ska snickra hos snickarn. Men bara den senares arbete ska ge avdrag.

Jag önskar inget högre än att vänstern (= socialdemokraterna) kunde omdefiniera sin roll, förändra retoriken, se sina motståndare med öppnare ögon, göra sig av med schabloner och projektioner och forma en politik som tar hänsyn till att det gått hundra år och att man själv har haft makten nästan hälften av den tiden.

En liten, liten demokratisk aspekt på prinsessbröllopet är att Victoria inpå bara huden kunnat se och känna klassaspekter och snobbism när hon valt en helt "vanlig" man. Förmodligen kommer det att göra henne till en ännu bättre drottning. Och Daniel för med sig mycket nyttigt till sin roll som så småningom "första herre" och prins av Sverige. Jag kan inte låta bli att tycka om det.

Läs även andra bloggares åsikter om politik kronprinsessan Victoria bröllop socialdemokraterna Daniel Agenda hushållsnära tjänster

Jag önskade att antikmässan vore hemma...

... och hemma var här, att sängen var bäddad och jag vore där - när vi efter stängningsdags i söndags satte igång att packa efter fem dagars monterliv. Det var bara att lägga in en ny växel och packa glas och porslin och lampor och allt. Även om vi hade sålt mycket och var nöjda var det många lådor som skulle fyllas.

Nordegren i P1 nämnde lite om antikmässan i sitt program häromdan och jag blir förvånad så okänt begreppet antikt är bland många journalister. Men när jag gick runt på mässan, så var det ju också tydligt att antikvärlden splittras i olika delar. Den svenska kulturhistorien är ju påtaglig. Här finns det gamla klassamhället kvar. "Fina" avdelningen med "riktiga" hundraåriga antikviteter, luftigt och sobert och gott om plats mellan montrarna. Fast dåligt skyltat. Och det ser nästan exakt likadant ut som för tio, femton år sedan. Är det en stillastående bransch? Ja det ligger nog i sakens natur. Det är ljusgrått gustavianskt, mahogny, lite rokoko, lite art deco och en dos moderna klassiker. Och när man lanserar boken Svenska antikhandlare så kunde jag bara se medlemmar i SKAF, den "fina" konst- och antikhandlarföreningen. Men här finns mycket kunskap och ett passionerat intresse för antikviteter som ibland lyser igenom.

Jag fastnade för keramik. Hos Modernity fanns keramiska skulpturer av Mårten Medbo som såg ut som mjuk frotté och mellan fina och halvfina avdelningen hittade jag mitt smultronställe hos Nordic Fine Art som visade en uppsättning äpplen av Hans Hedberg. Helt underbara.

Övriga mässan var en salig blandning av fint, halvfint, kult, praktiskt, vackert och nostalgiskt. Vi hade en bra plats bland småmånglarna utefter ytterkanten. IKEA-sakerna vi hade med oss, gav upphov till kommentarer, en del fnysningar och en del glädjerop.

När jag planerade montern såg jag starka färger framför mig. Och vi genomförde det ganska bra tack vare IKEA, Luxus och Verner Panton. Men att nio kvadratmeter var så lite!

Inte heller bland oss övriga utställare har det egentligen hänt så mycket, även om jag påpekade för mina kunder och kollegor att kom ihåg att vi var först att lansera IKEA på antikmässan. Annars var det samma saker man sett de senaste tio, tjugo åren. Kanske mer kläder ändå - vintage vill säga. Mitt emot hade Christina från À la carte som vanligt gjort en inspirerande monter som gick i blått och lite grönt, så vackert och så konsekvent!

På söndan var det inte riktigt lika mycket folk så man kunde strosa runt och se denna fascinerande, materiella kulturhistoria. Och det är väl en välgärning att återanvända alla dessa prylar och blanda dem med nytt.

Läs även andra bloggares åsikter om antikmässan antikt vintage IKEA mässa

Vi ses på Antikmässan i Älvsjö

En av mässans marknadsföringsbilder föreställer glasmelon av Ingeborg Lundin för Orrefors 1959. Svensk taburett tillverkad ca 1730. Har tillhört greve Magnus Stenbock, Herrborum. Tennljusstakar från Svenskt Tenn ca 1950. Foto Pål Allan.

Det är med bävan och förtjusning jag packar det sista inför Antikmässan i Älvsjö, som börjar på torsdag. Vi har inte varit med på fem år och är ganska ringrostiga. Dessutom släpar vi medIKEA-prylar - är tiden mogen för dem? Och jag hoppas mina böcker säljer... Det är en alldeles speciell känsla att vara med på antikmässan i Älsvjö. Så många trevliga människor, kollegor och kunder och det är så intensivt roligt om man säljer bra och har lite flyt. Vi finns i monter C 12:70 om du har vägarna förbi.

Vårt, Drängahusets, varumärke är lite samma andas barn fast med enkel allmoge och bruksföremål, en klassisk spjälstol, drängens räfsa och en 1700-talsflaska. Numera skulle det behövas ett modernare inslag, eftersom vi alltmer ägnar oss åt 1900-talets föremål, inte minst från senare delen av 1900-talet. Foto: Kenneth Sundh.

Jag är extra glad att jag hittat bordet Karusell av Karin Mobring för IKEA. "Det alla har haft men alla har slängt" - det blir eftertraktat. Marguerite Walfridsons porslin har vi med och lampor, men inte bara IKEA:s utan LUXUS och Verner Panton. Och några äldre, tuffa bords- och vägglampor. Vår monter kommer att gå i starka färger. "Kärleksfulla föreningar" är året tema. Vårt tema blir "Färgernas förening".

Läs även andra bloggares åsikter om antikmässan antikt vintage retro Stockholmsmässan IKEA design

Too much - då tröttnar jag - vare sig det gäller OS eller Melodifestivalen

Igår missade jag andra delen av Melodifestivalen. Utan att sakna den egentligen. Jag har märkt att när massmedia vräker på om någonting då avtar mitt intresse. Tre exempel. Jo just melodifestivalen med alla omgångar och final och program omkring och oändliga skriverier i medierna. T o m Svenska Dagbladet ägande fyra sidor (tror jag) om tidigare uttagningar och brer på ordentligt. Gäsp säger jag.

Andra exemplet av "too much": OS i Vancouver. "Vi visar allt" säger SVT och har ett studioprogram på bästa sändningstid på fredagkväll innan OS startat där man bara spekulerar. Det vore mycket mer spännande om SVT gjorde bra urval och struntade i att visa allt och analysera sönder allt och skruva upp förväntningarna. Jag värjer mig.

Tredje exemplet: Nobelfesten med timme ut och timme in utan nån som helst substans och innehåll, bara prat om festernas fest och programledare uppklädda till tänderna. Då tänder jag av.

Nej jag behöver inte titta, men jag blir matt när jag ser tablåerna och lyssnar på radion och läser rubrikerna. Det är svårt att värja sig.

Läs även andra bloggares åsikter om melodifestivalen OS Vancouver nobelfesten massmedia SVT

Det hänger på håret?

Såg några avsnitt av teveserien Tess av d’Ubervilles, efter en bok av Thomas Hardy 1891, häromsistens och stördes av något. Det var lite såpaaktigt men dramatiskt och jag kunde inte komma på vad det var som irriterade mig. Förrän efteråt då jag började iaktta frisyrer. Det brukar ju vara så att håret och makeupen i historiska serier säger mer om nutiden än om dåtiden Det var samma sak med Forsythesagan som gick på 1960-talet. I alla kvinnoansikten och frisyrer lyste 60-talet igenom. Och samma sak med Tess. Det som störde mig var hennes hårsvall. I alla lägen, i alla situationer detta hårsvall, som det måste ha tagit timmar att arrangera.

Så började jag se mig omkring. Det var minsann inte bara Tess som skakade sitt långa hår. Överallt såg jag att kvinnor i alla åldrar har långt hår, inte slätkammat långt hår, utan lockigt, svallande, ibland riktiga korkskruvar. En del har kvar det etappklippta, men många har, jag kan inte hitta bättre uttryck än svallande hår. Förmodligen finns det så många tekniska hjälpmedel att få det att se ut som det gör för det ligger mycket arbete bakom.

Och vad står detta hårsvall för? I dessa dagar då slöja och niqab diskuteras. I vår västerländska kultur lyfts kvinnohåret fram. I reklamen kan vi höra och se otroliga substanser med pseudovetenskapliga namn, som ska göra vårt hår vackert. För vem eller bara för ”you’re worth it”? Kanske är jag avundsjuk, för mitt hår är så tunt, hårstråna är så fina, så jag skulle aldrig kunna svalla med långt hår.

Läs även andra bloggares åsikter om mode frisyrer niqab

I stället för styrketräning

Jag har inte tränat på Nautilus i år. Jag skyller på snön. Och på att jag har mycket att göra inför antikmässan i Älvsjö. Och det finns mer att skylla på ... Jag försvarar mig med att jag bär in ved. Vi fick veden sent i höstas. Den är kall och sur och måste in och torka innan vi eldar. Det är ett förskräckligt kånkande med denna ved. Men en bra ersättning för Nautilus!

Så tar jag skidorna ner till postlådan varje dag och kanske en liten extrasväng på vägar som är plogade. De får också ersätta Nautilus. När jag skidar tittar jag noga efter alla djurspår. En bekant såg en varg utefter sjön alldeles nyligen. Det är ett par som håller till alldeles här i närheten och vårt revir är ju ett av Sveriges minsta

Snart inser jag nog att jag ska ta en tur till Kolsva och Nautilus - också! När snön smält...

Läs även andra bloggares åsikter om snökaos styrketräning motion skidor

Annika, Ebba och schlagerfestivalen - och Dolph

I stället för textning som jag brukar sätta på hemma hos mina föräldrar, där teven går på högsta volym, kom ikväll twitter från Annika Lantz och Ebba von Sydow under schlagerfestivalen från Örnsköldsvik. Det blev ett lustigt intrång i festivalupplägget. Ibland med en liten fördröjning och det förtog effektivt allvaret och det lite pompösa i tävlingen. Annika och Ebba fastnade lite i singelresonemang. Det var som att lyssna till svenska kommentatorer vid en utländsk final, stundtals på pricken och stundtals helt ovidkommande. Men en rolig idé. Om rätt låt vann? Nej, men den framfördes av Dolph Lundgren.

Läs även andra bloggares åsikter om twitter schlagerfestivalen Annika Lantz Ebba von Sydow schlagertävling Dolph Lundgren

Vem är det "synd om"?

Urban Ahlin (S) tyckte "synd om" Birgitta Ohlsson (FP) för att hon utsetts till ny europaminister. Jag hörde honom uttala sig på radion. Det liknade härskarteknik, kanske kan vi kalla det härskarspråk. Det kommer säkert att bli mycket sådant framöver.. från båda sidor.

Utmärkt att hon utsågs till minister tycker jag. Och vad man än har för sig, hur många timmar och minuter man än sköter om sina barn rent praktiskt, så är man alltid mamma och förälder. Jag orkar inte höra "experter" som uttalar sig om att kvinnor blir "så mycket kvinnor" och mjuka i huvudet när det fött barn. Däremot skulle alla nyblivna mammor och föräldrar behöva hjälp så att de kan få sova och göra en del annat - vad det nu kan vara.

Så tyckte Urban Ahlin också synd om Birgitta Ohlsson för att hon nu måste svika sina ideal och kontroversiella ståndpunkter. Jag tror Urban Ahlin fruktar Birgitta Ohlsson. Hon blir en farlig motståndare i valet?!

Läs även andra bloggares åsikter om politik Birgitta Ohlsson härskarteknik

"Politikerprat" i stället för tuppfäktning

Bandade halva delen av partiledardebatten och såg den efteråt. Dagen efter recenserades den av tyckare och jag är fascinerad av att de som står nära de rödgröna anser att de "vann" och vice versa. Allt var ju så förutsägbart. Det mesta är projektioner. Och som alltid säger projektioner mer om en själv än om motståndaren.

Jag efterlyser en faktanörd, som direkt kunde ge bakgrunder med skarpa siffror. En huvudnyhet på radion dan efter var ju också att statsministern svängde sig med felaktiga siffror när det gällde sysselsättningen. Och det är nog många som svänger sig när det behövs. Och när någon politiker talar om de "utsatta", skulle han eller hon direkt fråga vilka de egentligen är. Osv.

Det skulle vara skönt att höra politikerna tala till punkt nån gång, inte bara snabbt ställas mot väggen. Varför inte sända "Politikerpratarna" i analogi med "Sommarpratarna"? Sju politiker runt ett bord som får samtala med utgångspunkt i olika debatter. Det känns tröstlöst med alla kommande, ytliga utfrågningar med helt förutsägbara svar.

Läs även andra bloggares åsikter om partiledardebatten politik

SAAB plus SPYKER är sant

Vilken lättnad och vilken glädje! När till och med jag givit upp hoppet om en fortsättning för SAAB, kom det positiva beskedet. Det är positivt på så många sätt. För alla som arbetar på SAAB inklusive min kusin, för Trollhättan som stad, för alla underleverantörer etc etc.

Det är 46 år sen jag tog studenten och flyttade därifrån, men jag har mamma, pappa och syster och gamla vänner kvar och åker ofta dit. Känslan för trakten är förvånansvärt djup. En sak som har varit särskilt intressant att följa i alla intervjuer med anställda, fackliga företrädare, företagsledning, invånare, kommunalråd osv. är den konstruktiva tonen, samarbetsviljan, optimismen, självförtroendet, ordvalet. Man har varit kritisk mot regeringen men har inte ägnat sig åt pajkastning; man har inte letat efter syndabockar. Denna okuvliga, konstruktiva och optimistiska framtoning kommer att smitta av sig. Varumärket SAAB stärks av detta och det påminner mig lite om IKEA, som jag sysslat med de senaste åren. Detta olönsamma, hopplösa företag (SAAB) som nästan aldrig varit lönsamt och IKEA som det nu sprids allsköns sanningar om, har en hel del gemensamt. IKEA med sitt starka varumärke var från början utsatt för bojkotter och blockader och ingen anade hur det skulle sluta.

Läs även andra bloggares åsikter om SAAB Spyker Trollhättan IKEA

Jag håller tummarna för SAAB och Trollhättan

I går kväll växte hoppet för SAAB och Trollhättan när Aktuellt, Rapport och TV4-nyheterna rapporterade att en försäljning av SAAB kanske var på gång. I morse lyssnade jag på Ekot på radion. Inte ett ord om SAAB i någon av alla Eko-sändningar. Men nu mitt på dan hör jag på radion att det är något på gång... Jag kan inte arbeta mer nu, för mina tummar är strängt upptagna.

Läs även andra bloggares åsikter om SAAB Trollhättan Dagens eko nyheter

Epoken Mary är slut i Tomasbo

Det är så tyst och sorgesamt i Tomasbo nu. Mary Andersson har lämnat oss. Hon blev 86 år; skulle ha fyllt 87 den 1 maj. Hon bodde här i över 60 år. Mary och Stig hittade hit till Tomasbo, när de letade efter en gård där de kunde jobba med jord och djur, något som dom ville båda två. Tre kor och en häst ingick i köpet. Jag minns när Mary blev änka för många år sedan, då hade hon nio hästar att ta sköta om. Och det var minsann inte bara hästar hon har tagit hand om. Hon fick fyra egna barn och tog hand om två fosterbarn, många sommarbarn och så barn som hade problem och som fick komma kortare tider. Det blev omkring 50 stycken. Och så alla hennes kära barnbarn och barnbarnsbarn!

Sista tiden var du trött och sjuk Mary, men det är så lätt att minnas dig från din krafts dagar. Alltid med glimten i ögat och en rolig och finurlig historia till hands. Genom dig Mary lärde vi känna bygden och människorna och historien om Tomasbo. Och dina fantastiska bullar har vi njutit av i ett kvarts sekel för så länge har vi varit grannar. För att inte tala om dina kakor och din köttsoppa! Det kommer att ta tid att förstå att du inte finns där uppe mer. Även om vi inte träffades så ofta så har vi alltid haft koll på varandra. Och vi har njutit av att bo som vi gör. Älskat utsikten över sjön och varit så rörande överens om att här är platsen där vi vill tillbringa vår stund på jorden.


Det gläder mig och det är lite typiskt att det finns en "dödsannons" på Youtube

med vacker musik till din ära.

Jag tycker mycket om Barbro Lindgrens dikt

"Någon gång ska vi dö ---
men inte allihop
på samma gång
utan då och då
så att det knappast märks"

Men visst märks det. Sov gott Mary! Tomasbo blir sig inte riktigt likt mer.

Läs även andra bloggares åsikter om döden Tomasbo dödsannons Barbro Lindgren

Sonja Hahn-Ekberg på Waldemarsudde - sista helgen

När jag skrev min bok De formade 1900-talet upptäckte jag många formgivare och konstnärer som varit verksamma lite i skymundan. Det berodde säkert på min okunskap och ouppmärksamhet, men strålkastarna har nog ändå spritt sitt ljus lite ojämnt genom åren. Och min bok gav ju dem inte rättvisa heller, eftersom den inte innehåller några bilder. I ett fall kan man nu verkligen ta igen det på Waldemarsudde i Stockholm. Passa på att gå dit den sista helgen 23 – 24 januari 2010 för minnesutställningen med smyckeskonstnären Sonja Hahn-Ekberg (1921 – 2008).

Hommage à Frida Kahlo, 2000. Foto: Rolf Lind

Birds´ love, 1999. Foto: Rolf Lind

Sonja Hahn-Ekberg gjorde från 1960-talet textila smycken av metall, stenar, trä och pärlor, lindade med guld­tråd, lingarn och silke i starka färger och med ett starkt känslomässigt innehåll. Hon passade kanske inte in i den svenska modernistiska traditionen men tiden har hunnit ifatt hennes smycken. Hon har tidigare uppmärksammats med utställningar i Sverige och Norden, i de baltiska länderna, Belgien, Japan, Mexiko och USA.

Vampyren (Vampire), 1990. Foto: Rolf Lind


Hommage à Allan Pettersson, 1989. Foto: Rolf Lind

Läs även andra bloggares åsikter om Waldemarsudde Sonja Hahn-Ekberg utstälning konst smycken

Rimfrost

Det var andlöst vackert att promenera ner till postlådan idag. Har nog aldrig sett rimfrosten så här förut.

Läs även andra bloggares åsikter om vinter bo på landet

Så glad jag blir av en bra recension!

Var på bibblan och lånade böcker och kom på att fråga efter Btj:s recension av min IKEA-bok. Fick en kopia och blev glad när jag läste. Det märktes att recensenten faktiskt läst min text och inte bara bläddrat och tittat på bilder. Så här skrev i alla fall Inger Fredriksson för Btj (serviceföretag för biblioteken):

"IKEA har under 2009 varit i hetluften med den omdiskuterade utställningen på Liljevalchs konsthall. IKEA är det enda svenska varumärket som finns bland de 100 mest internationellt kända och i denna gedigna volym får hela IKEA-konceptet en genomlysning. --- Boken är uppbyggd kring decennier med inledande kultur-/samhällsöversikter. Var tidsperiod har sin inriktning, så har 1970-talet rubriken ”I takt med tiden och ut i världen”. Alla decennier är rikt illustrerade med olika varuprodukter, noggrant angivna med namn och formgivare. Texterna varvas med intressanta intervjuer med formgivare och deras inställning till form- och produktionsprocessen. Roligt att alla katalogomslag är avbildade. En intervju med Ingvar Kamprad visar på IKEA:s kärnvärden och kontinuitet. Författaren tar även upp problemområden som plagiat och miljöfrågor och slutkapitlet ”Framtida utmaningar” reser komplicerade frågor. Volymen, som lär bli ett standardverk, avslutas med en Vem gjorde vad?-förteckning."

Bodil Juggas i Arbetarbladet tyckte så här "Samma princip (läs "att bygga myten om det superduperhyggliga företaget" (min anm)) styr Eva Atle Bjarnstams ”Ikea – design och identitet”. Utgångspunkt är respekt för inköparnas goda och förutseende smak. Boken gör ett svep genom tiderna, presenterar enskilda formgivare samt gör den obligatoriska hovsamma Ingvar-intervjun (”vilka är dina egna favoriter i Ikeas sortiment?”)."

När hon skriver om inköparna så undrar jag om hon läst texten. Och vad är en obligatorisk Ingvar-intervju? Nej hon hade nog bestämt sig på förhand vad hon skulle tycka och bara bläddrat lite.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Btj recension Arbetarbladet

Kontraster

Just nu upplever jag ständiga kontraster. En julhelg med barn och barnbarn och full rulle från morgon till kväll med mat ut och in och sorl och skratt och spädbarnsskrik. Jag har barnbarnen på näthinnan, just nu Albin och Olle de minsta. Och så plötsligt helt tomt. Och lite kallare. Tystnaden riktigt ekar i huset. Vi stänger till mot salen och eldar i bergslagskaminen och njuter av ledighet i flera dar. Vissa dagar är det riktigt kallt. Då hjälper det knappt hur mycket vi än eldar. Andra dagar är det mildare och genast sprider sig värmen. Och så är det plötsligt januari. Jul och december verkar avlägset. Ett nytt år och ett nytt decennium. Alla röda julgransprydnader åker ut. Och alla skarpluktande, halvgamla hyacinter, som var underbara bara för några dagar sedan. Landskapet är så vackert med all kritvit, solbelyst snö att det nästan är som att leva i ett stort julkort. Blir det lite mindre kallt ute åker skidorna fram. Det är så skönt att dagarna får vara långa och enformiga. Jag hinner gå igenom olästa tidningar och kolla onödiga teveprogram. Har inte känt mig så ledig på flera år som jag gör nu. Kanske är det lugnet före stormen?

Decenniets första vers är ur Vinternatt av Gustaf Fröding:

Låt oss åka sakta,
låt oss dock betrakta
skogens vita slott,
golvens marmorstenar,
vita valv av grenar,
som till himlen nått.

Ej ett snöstoft röres,
under valven höres
ingen vinds musik,
snön har rett alkover,
och därinne sover
sommarns frusna lik.

Iskristaller stöda lägret,
där den döda
sig till vila lagt,
vita sängomhängen
sväva över sängen,
enar hålla vakt.
---

Läs även andra bloggares åsikter om nyår barnbarn
Gustaf Fröding

Rädda Sverige nu!

Byråkratin växer i Sverige och vi har alla stött på fyrkantiga tjänstemän, som faktiskt är ett hot mot offentliga sektorn och vårt välfärdssamhälle. När byråkratin finns till för sig själv eller tjänar statsmakten. Därför stöttar jag Lena Holfve och Teaterlistan ...



Läs även andra bloggares åsikter om Teaterlistan Rädda Sverige nu byråkrati

SAAB och Konflikt

Nu sörjer jag med Trollhättan, men hoppas att den stolta arbetartraditionen gör att man reser sig och utvecklar något nytt och utvecklar Trollhättan på nytt! Var det en tillfällighet att beslutet kom samma dag som alla blickar riktades mot Köpenhamn och klimatkonferensen?

Jag sov dåligt i natt och låg och tänkte på beskedet till tusentals människor, men så vaknade jag till lagom när radioprogrammet Konflikt började i P1. Det var det bästa jag hört på mycket länge. Konflikt brukar kretsa kring Mellersta Östern och Asien och olika konflikter i fjärran, men nu handlade det om Sverige. Och med en fantastisk utgångspunkt i nittioårige Ragnar Thoursies nya diktsamling Sånger om äldreomsorgen och i hans dikt, Sundbybergsprologen, som han skrev 1951 och som Olof Palme ofta citerade. På hemmet där han bor arbetar de som flytt hit från olika konflikthärdar. Sen följde en skarp diskussion med senioren och gästprofessorn Bengt Göransson och regissören Carolina Frände. Om medborgare och skattebetalare, om frihet och valfrihet. Om behov och begär. Så bra. Ta in borgerliga politiker. Socialdemokraterna har inte monopol på välfärdssamhället, som måste utvecklas. Men det har skett förskjutningar när marknadens resonemang förts in i välfärdssamhället. Och vem står bakom det? Och det behöver ju inte betyda att inte marknadskrafterna fungerar på marknaden. Ämnen och diskussioner som jag längtat efter och jag inser att Koflikt med Daniela Marquardt nog är det bästa forumet. Den som gjorde reportagen så jäkla bra var som vanligt Randi Mossige-Norheim. Mer snälla!

Läs även andra bloggares åsikter om SAAB radio Konflikt radioprogram välfärdssamhället äldreomsorgen

Tryckförändringar

Igår morse vaknade jag på natten av hård huvudvärk. Gick upp och tog en tablett och vid sextiden kunde jag gå ner och sätta på lite kaffe. Somnade om och vaknade till en klarblå himmel och helt omslag i vädret. Och så är det ofta. Att huvudet signalerar när det är växling i vädret. Men min familjeläkare småler lite när jag påpekar det. Men det kanske ändå inte är så konstigt att vi blir påverkade?

Det var värt en huvudvärk att få isblå himmel och lite sol på snön som ligger kvar. Kylan får vi på köpet. Nu får vi elda en extra gång på dan för att hålla den borta.

Läs även andra bloggares åsikter om väder vädret högtryck

Att odla myten om myten om IKEA

Nu har jag äntligen läst Johan Stenebos bok Sanningen om IKEA. Upplägget, ordvalet, blandningen av smått och stort, en illa dold hämndkänsla ger en upplevelse av att få kika genom ett nyckelhål. Det är svårt att bedöma vad som är relevant och vad som är konstruerat för att passa in i ”sanningen”, en sanning som braskar med detaljer om snus och alkohol, ilska och manipulation. Johan Stenebos egen ilska lyser igenom. Jag undrar förskräckt varför han inte väntat ett halvår eller ett år eller så. Låta det som hänt sjunka in lite och verkligen analysera och reflektera över sina erfarenheter. Kanske har förlaget tryckt på för att det skulle gå snabbt?! Det är synd, för han kunde ju ha gjort något mycket bättre av sina erfarenheter. En kritisk analys av någon som varit makten nära, skulle ha varit intressant. Men varför ägna sig åt att ta heder och ära av Ingvar Kamprad och inte minst hans söner? Och jag är ganska förvånad över Johan Stenebos inställning till IKEA:s försäljningsorganisation dvs alla varuhus. De räknas liksom inte i de stora pojkarnas värld. Men jag kan skriva under på att det finns andra kulturer inom IKEA. Och dom skriver inte Johan Stenebo om.

Boken passar in i den dubbelhet som många journalister visar IKEA. De ”vet” att IKEA minsann är ett helt annat företag än det ger sig ut att vara. Bakom den vackra fasaden ser det självklart helt annorlunda ut! Men varför inte ta reda på fakta och leda dem i bevis? För Johan Stenebos bok är inget bevis.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Sanningen om IKEA recension

Var har inte jag varit de senaste dagarna?

Jo i SAAB:s och Galenskaparnas och Peter LeMarcs och mitt Trollhättan och tittat till mamma och pappa. Hos båtbyggare på Orust och pratat stilhistoria och design. Till Falkenberg och hämtat en del bra saker till antikmässan i Älvsjö i februari. Där stannade bilen. Så absurt och snopet när ens bil bara inte går igång. Man nyper sig i armen och undrar vad det är frågan om. Bärgning till verkstad i Falkenberg och hyrbil 15 mil till Prässebo. Väntan på besked om bilen. Nej de hittar inte felet. Hem till Tomasbo med hyrbilen. Tillbaka när? Och som grädde på moset en död mus i fällan när vi kom hem...

Läs även andra bloggares åsikter om Trollhättan Orust

SAAB och Svenska Dagbladet

Åker till Trollhättan idag. Har tänkt mycket på SAAB och hur det ska gå. Har nästan en klump i magen. Och det blir inte bättre när jag läser på första sidan i Svenska Dagbladet häromdan: "Saab har alltid varit ett sjukt företag". Jag antar att man menar detta med den omtalade, uteblivna vinsten i 20 år. Det börjar likna mobbning. Hur är det med Svenska Dagbladet självt? Hur ser vinsthistorien ut där? Och hur är det med statens insatser?

Läs även andra bloggares åsikter om SAAB Svenska Dagbladet Trollhättan

Årets julklapp?

Såg en liten fin notis om min bok IKEA design och identitet i Elle interiör. Annars har det varit tyst. Det känns som om man går omkring i ett ingenmansland. Man vill så gärna ha lite feedback. Men jag följer på Adlibris hur den säljer och den ligger rätt bra till. Ska åka förbi varuhuset i Västerås på torsdag och se om jag hittar den där. Blev glad i morse när jag fick flera beställningar med önskan om signering och God Jul. Årets julklapp kanske?

Läs även andra bloggares åsikter om Årets julklapp IKEA Elle interiör

Livet, tiden och folkhemmet

När Hans Rosling hos Skavlan svarade på frågan om det var bättre förr, gick det upp för mig varför jag varit så frustrerad när jag lyssnade på Kulturradions program om folkhemmet. Jag tyckte det var komiskt när de ömsom pratade om ett samhällsbygge och ömsom om barndomen med doft av kåldolmar och volleauvanger. Folkhemmet blev lika med den egna barndomen på femtiotalet eller sjuttiotalet allt efter ålder.

De blandade enligt Rosling helt enkelt ihop Tidens gång och Livets gång. Det är svårt att se tidens gång utan att blanda ihop det med den egna erfarenheten och det egna livet, att man när man blir äldre förgyller den egna barndomen och ungdomen osv. Tack igen Hans Rosling!

Läs även andra bloggares åsikter om folkhemmet Skavlan Hans Rosling Kulturradion

Unga tjejers smak

Ett inslag i Godmorgon världen igår väckte minnen och tankar. Om föraktet för unga tjejers smak. MEN. I längden har det visat sig att unga tjejer visat vägen. Vilka var det som upptäckte Beatles? osv. Det var nog det här inslaget som gjorde att jag köpte en EP med Elvis Presley på antikmässan i Västerås igår. Jag fick min första EP-skiva med Teddy Bear och Treat me nice för femtio år sen - jag säger 50 år sedan. Och alla nedlåtande kommentarer är glömda nu. För Elvis höll. Och Beatles höll. Jag tror att unga tjejer har väl utvecklade känselspröt i sin tid och att förkaktet egentligen är riktat mot dem. De står inte högt på samhällsstegen om man säger så.

Det var fel EP i fodralet, men det gör inget. Bilden väcker varma minnen och känslor. Det är också så spännande att se vilka idoler barnbarnen kommer att fastna för.

Elvis Presley idoler Godmorgon världen P1

Utvik i Vlt

Jag nästan ramlade baklänges när Uffe kom hem med Vlt (Västmanlands läns tidning). Vi prydde hela första sidan på bostadsbilagan och ett stort uppslag inne i tidningen. Det kändes lite utmanande.

Inte hann vi styla till innan journalisten och fotografen kom i måndags, så man kan se alla våra sladdar och pryttlar som står framme här och där. Och fort gick det. Men vi fick fram vårt budskap om byggnadsvård och renovering och vi är ju fortfaranda så glada i vårt gamla hus. Och IKEA-boken kom med på ett hörn också.

Vi skriver mycket om vårt hus och våra vedermödor på hemsidan, men detta blev mer privat. Jag finns respons samma dag, till och med ett besök av en person som ville se oss i verkligheten.

byggnadsvård renovering IKEA Vlt heminredning

Flaggan i topp för Olle!

Igår kom Olle till världen som nummer sju av våra barnbarn. Det är underbart att allt gick bra. Det blir lagom att åka in och ta en titt på söndag. Dagens vers till föräldrarna blir en dikt av av Khalil Gibran:

Dina barn tillhör dig inte
de är söner och döttrar av själva livets längtan
De kommer genom dig, men inte från dig
och fastän de är hos dig tillhör de dig inte.

Du kan ge dem din kärlek, men inte
dina tankar, ty de har egna tankar.

Du kan hysa deras kroppar, men inte
deras själar, ty deras själar befinner sig i
morgondagens land, som du inte
kan besöka, inte ens i dina drömmar.

Du kan sträva efter att likna dem
men försök inte att göra dem lika dig själv

Ty livet går inte tillbaks
och dröjer inte vid igår.

Ni är de bågar från vilka era barn
skickas ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig
och han böjer dig med sin makt
för att hans pilar skall gå snabbt och långt.

Låt dig i glädje böjas
i bågskyttens hand.
För liksom han älskar pilen,
som flyger, älskar han också bågen,
som är stadig.

barnbarn dikter

Lingon och pepparrot

Det är härligt att träffa trevliga människor och äta gott. Och huset är som bäst när det är uppvärmt i salen - det är som gjort för fester. Till älgbiffarna prövade vi rårörda lingon och pepparrot blandat - nästan allt gick åt. Det kommer att stå på matbordet ofta...

Ett annat tips från Halv åtta hos mig på TV4 var tomater i ugn. Halvera små tomater, lite olja och flingsalt. Efter 4 timmar i 100 grader, var smaken perfekt. Varför har man inte sett det tipset tidigare?

Läs även andra bloggares åsikter om recept mat TV4 lingon pepparrot tomater

Just kommit hem

Vad skönt att vara hemma efter en tur till Trollhättan. Allt var bra med mamma och pappa och jag hann med en tur till Prässebo och klistrade ett köksfönster och satte ett ljus på kyrkogården vid Ale Skövde kyrka. I bilen hem idag spelade jag Peter Le Marc. Förutom att det är bra musik så är det nostalgi när jag hör "Kanaltorget", "Drottningtorget", "Engelska hörnan" och "älven".

När jag är i Trollhättan läser jag de senaste numren av tidningen Vi, en riktigt präktig tidskrift. I ett nummer var det ett fotoreportage om Trollhättan. Snygga bilder, men så tendensiöst. Vad säger en rostig gammal Ford på en övergiven bensinstation om Trollhättan?

Precis som ett radioreportage från Skinnskatteberg häromsistens. Om ungdomar som levt på socialen i många år och eländes elände. Sen hörde jag att reportageteamet hade varit här en hel dag och gjort massor av intervjuer, men man sände bara det som stämde med budskapet att Skinnskatteberg är en liten skitort där ungdomarna inte har någon framtid. De är präglade av "bruksandan". När fanns här ett bruk?

Det ligger ett tunt lager snö på marken i Tomasbo ikväll - i Skinnskatteberg.
Nu ska jag lyssna på Annika Lantz i podradion - tre program på raken.

Läs även andra bloggares åsikter om Trollhättan Peter Le Marc Skinnskatteberg radio P1 Annika Lantz