Fler mångtydiga begrepp – design till exempel Artikel 4

Det mångtydiga begreppet design
Om man skall uttala sig om IKEA och design, är det nödvändigt att granska det begreppet också. Det är stor spännvidd mellan hur till exempel SVID[1] definierar design som arbetsprocess för att utveckla lösningar på ett innovativt sätt och när man googlar och får upp läckra handväskor i trendiga former.
Under designåret 2005 formulerades en del definitioner. Design ses som ett paraplybegrepp för industridesign och formgivning inom olika områden. Definitionerna och gränsdragningarna kan lätt skapa tolkningsproblem och förvirring. På en dörr i Nationalmuseum kan man läsa: ”Design är 9 miljoner olika saker för 9 miljoner olika människor.”
Själva ordet design är ändå attraktivt. Utbildningar med design i namnet får fler ansökningar. Uttrycket folklig disajn blir intressantare än hemslöjd. Som när målarfärgen Beige bytte namn till Caffelatte och blev populär. Men man kan ju faktiskt uppfatta något på ett nytt sätt när man byter namn.


Design på 1950-talet om "tingen omkring oss"
Även om det gått ett halvt sekel har det varit givande att gå tillbaka till 1950-talets diskussioner om ”tingen” omkring oss.[2] Ulf Hård af Segerstad definierade tingen som ”alla de av människor framställda föremål (artefakter) omkring oss, som tillsammans bildar vår omgivning och miljö”. Så kan vi kanske definiera design även idag. Men det har flutit mycket vatten under broarna sedan 1950-talet. Vad händer med begreppet design, nu när vi har gått in i informationsåldern och fått ”oting”, som tränger undan tingen omkring oss; elektroniska bilder på TV, datachips som styr våra bilar, robotar och hushållsredskap. Och som föremål är de helt obegripliga - dessa oting.[3] Vi går in i virtuella världar, som vi inte kan ta på. I Second Life på Internet kan vi leva och arbeta och roa oss. Våra dataspel styr vi med rörelser och beröring. Både när det gäller våra ting och oting handlar det mer om vilka upplevelser de ger oss.
Design - mellan konst och industridesign
Begreppet design hamnar lätt mellan två stolar, mellan konst och industridesign. Det beror i sin tur på att forskningen om design är akademiskt kluven mellan konstvetenskap och ekonomi och teknik.
Att definiera konst är lika svårt som att definiera design. Många menar att det helt enkelt inte går. I stället får konst sin mening och blir begripligt i ett sammanhang.[4] En rolig variant på definition är att det är konst för att det skapats av en berömd konstnär. Samma resonemang är minst lika vanligt när det gäller design.
Konsthantverk, hantverk och konstindustri
Besläktat med konst är konsthantverk, som i jämförelse med hantverk, skall ha uttryck och budskap. Historiskt kom hantverket och konsthantverket att räknas som lite mindre värda, som artes minores - de lägre konsterna. Den så kallade konstindustrin är en korsning mellan maskinproduktion och konsthantverk. Hantverket övertogs av maskinerna även om skillnaden mellan ett handverktyg och en maskin egentligen inte är så stor rent tekniskt. Inom industrin flyttades formgivarens plats ut från själva tillverkningen. Det blev en stor omställning för konstnärerna, när de kom till industrin i början på 1900-talet. De kunde egentligen för litet om teknik. Det dröjde ganska länge innan man tog itu med vad det egentligen innebar att designa för maskinerna. Bauhausskolan i Tyskland blev föregångare. De såg maskinen som en förenklare och som till och med kunde frigöra kreativitet. Man började utbilda industridesigners, en helt ny yrkesgrupp.
Konstnären och industridesignern har egentligen helt olika uppgifter och syften med sina verk. Konstnären strävar efter att uttrycka sig själv och sin egen uppfattning, medan industridesignern skall uttrycka och beskriva produkten och dess egenskaper och användning. Det behöver inte betyda att industridesignern inte kan uttrycka något av den egna personligheten, men uppgiften är ändå helt olik konstnärens.[5]
Eva Atle Bjarnestam, 2009
[1] Stiftelsen Svensk Industridesign, bildat 1989. www.svid.se
[2] Gregor och Nils Paulsson skrev boken Tingens bruk och prägel 1956 och Ulf Hård af Segerstad gav ut Tingen och vi 1957 och Lena Larsson Bo idag 1957.
[3] Vilém Flusser, Otinget, Ur Om sakernas tillstånd. Ingår i Design och konst – texter om gränser och överskridanden, del 2, 2003.
[4] Zetterlund, Christina, Design i informationsåldern, 2002
[5] Rune Monö, Ting till synes, 1985.




