Perspektiv - hur vi ser på omvärlden Artikel 1

Perspektiv - hur vi ser på omvärlden och laddar begrepp

Jag har alltid varit intresserad av hur vi betraktar vår omvärld och tingen omkring oss, vad vi handlar och varför och hur vi försöker imponera på varandra vare sig det gäller kända formgivarnamn eller ett högt pris. Allt handlar väldigt mycket om vilket perspektiv vi har och hur vi laddar en del ord och begrepp. Just detta väckte mitt intresse för IKEA, när jag märkte hur begrepp som design, kvalitet och kommersialism påverkade synen på både företaget och formgivningen.

Tre sätt att se på och använda tingen omkring oss

Design har diskuterats och definierats sedan 1950-talet. Då började man också forska om konsumtion. Efter andra världskriget kunde fler människor i västvärlden konsumera, till och med masskonsumera. Trots att det kommit senare konsumtionsmodeller och -teorier, är det värt att damma av Gregor och Nils Paulssons resonemang[1]. De skriver om tre sätt att använda tingen omkring oss: det praktiska och funktionella, det sociala och symboliska och det utseendemässiga och estetiska. Man kan säga att vi har tre par glasögon att betrakta tillvaron med eller tre olika perspektiv.

Tillbaka till början

Det praktiska perspektivet och synsättet

Det praktiska perspektivet innebär att vi använder och handskas med saker. Vi un­dersöker funktion och användbarhet och bedömer hållbarhet och slitstyrka, ofta med hjälp av olika testresultat. Vi vill gärna tro att vi väljer ur det här perspektivet, till exempel när vi ska köpa hus, bilar och båtar, men ofta styrs vi av helt andra motiv trots alla praktiska och förnuftiga argument. Vad som är funktionellt och nödvändigt växlar också. Sådant som varit självklart har försvunnit ur våra garde­rober och hem, allt från bufféer, atenienner och bidéer till promenadkäppar och galoscher.

Tillbaka till början

Det sociala perspektivet och synsättet

Det sociala perspektivet innebär att vi ska leva med sakerna omkring oss. De ska uttrycka vilka vi är, vad vi står för och vilka vi vill vara. Då laddar vi föremålen och vår omgiv­ning med symboliskt värde och innehåll. Vi använder ett kodsystem, ett teckenspråk, när vi väljer inredning, kläder, frisyr och semestermål. Vi skaffar, eller tilldelas av andra, en social identitet, som markerar grupptillhörighet och livsstil.[2] Numera beskrivs det också som en form av ”storytelling”; vi berättar och bygger historien om oss själva. Då kan vi blanda utifrån våra egna värderingar och kombinera gammalt och nytt, lyx och lågpris.[3]

Människan har i alla tider utnyttjat sina ägodelar och sin miljö för att visa makt och inflytande; ofta enligt principen ju fler och dyrare saker desto större social prestige. Markörerna kan också vara subtila och återhåll­samma och de förändrar sig ständigt. Även om sociala klyftor har jämnats ut, finns alltid behovet att hävda sig och sin grupp. När form och design flyttat över till massproduktionen, har exklusiviteten tagit sig andra uttryck. Antingen mot det superexklusiva, där priset verkligen avgör eller mot det exklusivt unika, det som fordrar kunskap och kombinationsförmåga.[4] Båda alternativen ger prestige.

Vissa föremål blir symboler för sin tid. Det unika och speciella kommer alltid att dra till sig intresse i vissa grupper. Ulf Hård af Segerstad var kritisk till den berömda betongstolen och såg den som ett ex­empel på ”våra tongivande designsekters makt att utpeka och heligförklara design­objekt tvärtemot rådande publiksmak” och han citerade socialpsykologen Johan Asp­lund: ”Vi är godtrogna och lättlurade.”[5]

En del vardagliga föremål, som många människor ägt och kanske slängt, laddar vi så småningom som ett uttryck för sin tid. Det är en av orsakerna till att IKEAs sortiment är intressant.

Tillbaka till början

Det estetiska perspektivet och synsättet

Ur det estetiska perspektivet upplever vi föremå­len med våra sinnen och bedömer och värderar allt det som har med utseende att göra, form, färg, ljus, mönster och yta. Vi hör, luktar och smakar och alltihop påverkar vår estetiska upplevelse.

Inom arkitekturen finns det också värden, som inte går att mäta rent tekniskt. Det handlar om omslutenhet och öppenhet, dagsljus och genomblick, rummens sammanhang och gränser mm.[6] De har stor betydelse för inredning, hemkänsla och trivsel.

En del[7] menar att det estetiska sinnet skiljer samhällsklasserna åt genom uppfostran och utbildning och att medelklasskulturen blivit en norm. Andra menar att detta resonemang skapar stereotypa grupper och förutsätter att normer och värderingar inte förändras.[8] Man kan kanske mer jämföra det estetiska sinnet med musikalitet, som inte är lika bundet till traditionella klasser eller grupper. En del människor har, oavsett bakgrund och erfarenheter, större förmåga att se proportioner, färg och form mm och utnyttja sina sinnen. Det kan till och med vara en fördel att skrapa bort lite kultu­rell fernissa.

Gamla allmogeföremål, som från början var rent praktiska, bedöms idag rent estetiskt efter originalskick och patina och priset blir därefter. Och vi tycker ju inte alltid bäst om de saker som gjorts för att vara vackra och estetiska. Ibland kan vi föredra genuina, praktiska föremål rent estetiskt, kanske för att ingen ansträngt sig eller ”gjort sig till”?

Om man ser till de här tre perspektiven, är det lättare att följa formdebatterna under de­cennierna. Man kan lättare se hur man pratar förbi varandra, om man bara ser till en aspekt eller bara argumenterar ur ett perspektiv. Man kan se hur det estetiska perspektivet ofta berör konstbegreppet, hur det symboliska bakom funktionalismen tolkas etc. Och ”vackrare vardagsvara ”och ”skönhet för alla” kanske inte ska tolkas enbart ur det estetiska perspektivet. De tre olika perspektiven ger oss också tre olika kvalitetsbegrepp.

Ett exempel är hur vi ser på stilmöbler. De finns där hela tiden i hemmen, men de har motarbetats av så gott som alla, Svenska Slöjdföreningen, inredare, medier, antikbranschen osv. Av estetiska skäl? Av funktionella skäl? Av sociala skäl? De finns i alla typer av hem, omtyckta både hos arbetar-, medelklass- och överklassfamiljer. På IKEA försvann de i slutet av 1970-talet. Enligt uppgift berodde det dels på minskad efterfrågan och dels på att man räknade dem som provinsiella, eftersom stilmöbler ser mycket olika ut i olika länder. Och då passade de inte in i sortimentet.

Tillbaka till början

Eva Atle Bjarnestam, 2009