Design och formgivning
Vid Stockholmsutställningen 1930 kom en ny stil, funktionalismen, som bröt mot allt man tidigare hade sett. Man visade industriellt framställda - massproducerade- varor.
Funktionen - ändamålet - skulle bestämma formgivningen. Det som var funktionellt - ändamålsenligt - var också vackert. All dekoration för dekorationens skull blev bannlyst.
Släta, vita ytor och enkla, geometriska former. Svart var modefärg gärna kombinerat med böjda stålrör.
Fokus flyttades från redskapsteknologi till bruk och användning. Från byggandet till boendet. Bostads- och boendeundersökningar blev vanliga.
I Norden ersattes stålrören med blont böjträ - jfr Alvar Aalto och Bruno Mathsson. Det dröjde nästan 50 år innan vi vande oss vid stålrörsmöbler.
Svenska slöjdföreningen med Gregor Paulsson i spetsen hävdade funktionalismen i debatten. Mot honom och funktionalisterna hävdade traditionalisterna hantverket framför den utarmande industriproduktionen.
 |
Hela Stockholmsutställningen 1930 var till största delen traditionalistisk, men slöjdföreningen drev igenom en bild av utställningen, via bostadsdelen, som var mer funktionalistisk.
Funktionalismen fick så småningom en svensk profil i folkhemmets och välfärdssamhällets anda och kom att kallas "Swedish modern".
Vid Stockholmsutställningen slog Wiwen Nilsson igenom med sitt silver, Ingegerd Torhamn visade mattor, inspirerad av konstruktivismen, Louise Adelborg visade Nationalservisen för Rörstrand, Ewald Dahlskog visade sin berömda kulvas, Wilhelm Kåge presenterade Pyro, Argenta och Farstagodset. |
Bl a Carl Malmsten och Elsa Gullberg reagerade mot funktionalismen och Josef Frank och Estrid Ericsons Svenskt Tenn, gick inte att placera i något fack.
Axel Einar Hjorth gjorde möbler i internationell art deco-stil till Svenska slöjdföreningens förtrytelse. Han gjorde också en del enklare möbler för NK, som "Typenco"- bordet på bilden härintill. |
|
"The big four" i USA, Norman Bel Geddes, Raymond Loewy, Walter Dorwin Teague och Henry Dreyfuss, blev pionjärer och föregångare för industridesigneryrket. Alvar Lenning, Ralph Lysell och Sixten Sason blev pionjärer i Sverige, både för den s k strömlinjeformen och som industridesigners.
Sven Markelius ritade den svenska paviljongen till världsutställningen i New York 1939. Elias Svedberg ritade montrar och G A Berg några interiörer. Paviljongen uttryckte det som "Swedish modern" kom att stå för, kvalitet och enkelhet i utförande, luft och ljus, harmoni och bekvämlighet. Svensk konstindustri och svenskt konsthantverk visades upp, t ex Astrid Sampe, Elsa Gullberg, Simon Gate, Edward Hald, Vicke Lindstrand, Wilhelm Kåge, Bruno Mathsson, Carl Malmsten, Josef Frank, Axel Larsson, Sixten Sason m fl.
I vanliga svenska hem var mörk björk vanligt i matrumsmöbler av engelsk chippendalestil.
Varuhuskedjan EPA (Enhetsprisaktiebolaget) grundades 1930 av Turitz & Co med varor och inredning i folklig, modernistisk stil.
Sven Markelius gjorde också tyget Pythagoras på bilden härintill, som finns i nytryck. |
|
I Paris etablerades stora modehus med exklusiv haute couture. I vardagslag fortsatte den sportiga friluftstrenden jämsides med det eleganta, damiga modet.
Gör en rundresa i formgivarnas fotspår. Tipsa gärna om fler bra ställen!
|
